Ett besök på Göteborgs Konstmuseum.

Konstmuseet i Göteborg ska både få ris och ros av mig i det här inlägget. Anledningen till att de också får ris är inte för att jag tyckte att det var dåligt, utan för att min utgångspunkt var att kunna använda det till en barngrupp. Jag anser själv att det är bäst att ta det som är dåligt först så här kommer det jag själv inte ansåg var lämpligt. 

Fotograf: Kent Klich

Dessa foton kommer från en serie som heter The Book of Beth vilket är tragiska foton som handlar om att ta sömnpiller för att klara av dagen och så vidare. Detta anser jag att en barngrupp inte behöver se och heller inte jobba vidare med. Det fanns också andra fotografier som jag heller inte ansåg vara lämpligt för en barngrupp men det var en minoritet av alla fotografier som fanns. Eftersom det är så tråkigt att ge ut ris så fortsätter jag nu istället med ros.

Fotograf: Trinidad Carrillo

Detta får en stor ros av mig eftersom fotografierna visar vardagen. Detta kan vi även i barngrupp arbeta med. Om vi som vuxna ger barn en kamera kommer de att ta kort. De kommer inte gå ut och leta efter rätt ljus eller vad som är fint att se på, de kommer ta kort på vardagliga saker som att någon sitter i ett träd eller ligger i sängen. I förskolan skulle barnen kunna få en kamera och ta kort för att sedan kanske ha en egen utställning. Genom att låta barnen använda en kamera eller iPad för att ta kort på vardagliga händelser får de också en introduktion till digitala redskap som i många förskoleverksamheter har stor del. Jag anser att det är viktigt att barnen får en möjlighet att använda sig av, och känna sig "hemma" i digitala redskap. Utifrån att de lär sig använda det med att i detta fallet ta kort, kan de också vara mer delaktiga i den pedagogiska dokumentation som förekommer i verksamheten. Då kan barnen själva få möjlighet att fota det de gjort och där blir också dokumentationen mer pedagogisk.

Här berörs kursmålet:

- Redogöra för, tillämpa och motivera användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

Konstnär: Nils Forsberg - Gustav II Adolf före Slaget vid Lützen

Detta konstverk ingick i en utställning som hette En Målad Historia. Målningarna var av samma struktur fast de handlade om olika historiska händelser. Även med detta går det att ta med en barngrupp på. Där kan vi prata om riddare och hur det var förr, då det inte fanns bilar eller telefoner. Barn är överlag intresserade av prinsessor, prinsar och tappra riddare tack vare sagovärlden. När barnen får se de stora målningarna på tappra riddare och kungligt klädda människor kan det komma upp många tankar i barnens huvuden. Jag kan tänka mig att det skulle gå att spinna vidare på just det med prinsar och prinsessor. De kanske kan skapa en egen saga med egna illustrationer om hur riddare och prinsessor ser ut. 

Konstnär: Jonathan Josefsson

Detta tyckte jag var fantasirikt och kände mig inspirerad av Jonathan Josefssons konstverk. På förskolor i allmänhet är väggarna tråkiga och pedagoger är flitiga med att försöka pryda väggar med teckningar och annat pedagogiskt. Det hade varit skoj om barnen kunde skapa någonting liknande för att sedan sätta upp det på väggen. Det här var variationsrikt om hur det går att göra en vit vägg färgglad. Det är också någonting som barnen kan ta på och känna mjukheten. Speciellt spännande kan det nog vara för riktigt små barn när de kryper och får känna på ett mjukt konstverk på väggen. 

Konstnär: Alf Lindberg

Någonting jag tycker är bra att visa för en barngupp är abstrakt konst precis som denna. Det är det tankesättet som Mats Andersson förmedlade på bildpasset att det abstrakta också är konst, men att det inte behöver efterlikna någonting. Istället för att försöka måla en elefant kan de experimentera med färger och material för att se hur det blir. Därför tycker jag att det är viktigt att visa barnen sådan konst så att de blir bekväma i att arbeta abstrakt. Jag själv har svårt för det abstrakta då jag är van att alltid försöka efterlikna någonting och att det antingen blir rätt eller fel, bra eller dåligt. Det tankesättet vill jag inte sprida vidare till barngrupperna jag i framtiden kommer möta. Jag tycker själv att det abstrakta är väldigt fint men jag har svårt att skapa det själv. 

Konstnär: Bertil Almqvist

Detta var utställt i ett speciellt rum just för barn. Där fanns också en liten hörna där de kunde sitta och rita. Just detta är konst från Bertil Almqvists egna böcker och illustrationer vilket barn kan kan tycka vara roligt att titta på. Illustrationer i böcker så som dessa är ofta färgglada och fångar barnens intresse. 

Överlag var konstmuseet variationsrikt och givande. Det gav många olika tankar på hur det går att arbeta med konst. Jag själv har fått sätta min fantasi på prov då jag har försökt hitta så bra arbetsområden som möjligt för en barngrupp vilket också har varit utvecklande för mig som pedagog. 

Världskulturmuseet

Världskulturmuseet i Göteborg har jag varit och besökt vilket jag blev positivt överraskad av. Den första utställningen hette Africa is a great country som var skapad av Jens Assur.

Här nedan kommer lite bilder från utställningen.

Om jag som pedagog skulle ta med en barngrupp till denna utställning skulle jag arbetat med ett kulturtema. Denna utställning visar mycket hur det ser ut i Afrika, och det är också en stor kontrast till hur det ser ut här i Sverige. Detta kan skapa många diskussioner med en barngrupp om att det kan se annorlunda ut på olika ställen i världen. Detta är sedan någonting som kan byggas vidare på i förskolan då vi kan prova olika maträtter, lyssna på olika slags musik och kanske prata om olika traditioner och högtider.


Den andra utställningen var Jordlingar vilket var ämnat för barn. Jordlingar är ett namn för oss människor fastän de i utställningen beskriver oss som att de kommer från en annan planet. Det står förklaringar jämte varje sak. Barnen kan till exempel ställa sig framför en bucklad spegel och se en jordling. De förklarar att jordlingar bor på Tellus och att de behöver sömn.

På denna utställning var det en avslappnad miljö där vi tog av oss skorna. Det fanns möjlighet för barnen att bygga med klossar och dylikt. Jordlingar är en bra utställning som är på barnens egna nivå. Det är mycket färger som lockar ögat. De barn som var där var mycket intresserade eftersom det fanns mycket att utforska. 

Att arbeta med textil.

Då fick vi den första workshopen i textil vilket var givande i några fall. Textil i förskolan har även under min egen förskoleperiod bestått av att väva. Det som var nytt denna workshop var att vi även fick skapa en egen väv som även barnen kan göra.

Här ska vi hamra på spikar på vardera sida så att vi kan fästa trådarna

Med en centimeters mellanrum blev det lagom avstånd för att kunna väva.

Ett valfritt moment i vävskapandet var att måla den vilket många av oss gjorde

Det färdiga resultatet blev ett äpple. Skillnaden mellan en sådan väv och en klassisk väv som finns i förskolans verksamhet är att denna inte ska tas av utan motivet sitter kvar på väven. Under wokshopen pratade vi om att barnen tränar sin matematik under skapandet av väven då det ska räknas spikar. Det är också mönsterskapande. Genom att arbeta med en bildväv beskriver Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm i Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att barnen tränar många matematiska begrepp som längd, bredd, tjocklek och storlek när de skapar sin egna väv. Detta gör de genom att bland annat räkna hur många spikar de ska spika i och hur stor deras bräda ska vara. Det kan också vara roligt för barnen att vara med och skapa väven från början vilket gör att de också blir mer stolta över sina verk. 

Det andra momentet under workshopen var att väva i en klassisk väv.

Det som var bra att kunna var hur man fäster tråden och hur man sedan tar bort det man skapat för att barnen många gånger vill väva och då är det bra att vi som pedagoger vet hur vi monterar tråden på en väv. Just detta moment gav inte mig så mycket som jag ville att det skulle göra. Jag hade velat bli mer utmanad i fantasi och använda mig av oväntade material. Det vi istället fick göra var att göra någonting som alla någon gång gjort förut. Det var också redan från start förutbestämt att det ena bordet skulle använda sig av gröna och gula färger i sin väv, medan det andra bordet fick färgkoderna rosa och blå. Detta enligt mig hämmar fantasin på många olika plan. Om detta skulle göras med barn hade mitt bemötande istället varit att de fick använda sig av vilka färger de ville, för det är någonting de själva ska vara stolta över. Detta är inget moment som behöver vara så styrt utan jag själv anser att barnens skapelser ska visa vilka de själva är. Om det nu betyder att de istället vill väva med tidningspapper så skulle jag inte stoppa dem att göra det. Workshopen skulle handla om textil, så jag förstår att vi inte arbetade med andra material, men jag själv hade gärna blivit överraskad och fått folie och dylikt istället för trasor.

Detta blev mina slutliga verk under workshopen.

Bilderna nedan visar det sista momentet som var en förberedelse inför den andra workshopen i textil. Här skulle vi färga textil med färgerna röd och gul. Även här var färgkoderna förutbestämda vilket jag tyckte var tråkigt. Jag hade hellre sett att vi fick välja färger beroende på vad vi själva gillade.

En sammanfattning av detta är att jag blev besviken på workshopen och hade hoppats på mycket mer. Jag som pedagog vill arbeta utifrån barnens villkor och vilja att skapa och lära. Detta för mig blev för styrt och om jag i framtiden ska göra detta med barnen ska de få en möjlighet att välja färger själva och låta deras personliga tycke avgöra vilka färger som är fina ihop.

Skapandet under en workshop i Bild.

Då har vi haft workshop i bild på Högskolan i Borås med Mats Andersson. På bänkarna låg det stora bilder med olika motiv där vi själva fick välja vilken bild vi ville arbeta med. Denna bild skulle sedan vara till grund för hela dagen.

Detta var den bild jag valde. Efter detta moment fick vi välja ut en liten del av hela bilden som vi sedan skulle återskapa i ett större format med hjälp av olika material.

Det fanns många olika material och våran uppgift var att testa så många som möjligt. Några material som fanns var oljepastell, akryl, papper, tyg och fingerfärg. Till detta fanns det också olika slags papper att måla på. 

Det första steget var att skapa en större version av den mindre delen med hjälp av färgpapper.

Efter detta skulle vi göra samma bild fast i gråskala då vi bland annat använde oss av kol. 

Vi använde oss också av tyger.

Detta blev resultatet av en torr pastellkrita.

Dessa sex olika bilder var i stor utsträckning det jag gjorde under dagen vilket innefattade att använda papper, tyg, kol, akvarell och pastell som material och redskap.

Vi fick också lov att bli kladdiga och använda oss av fingerfärg. 

Bilderna nedan är resultatet av samma bild utskriven i 12 exemplar som sedan klippts ut. Med dessa bilder var det dags att skapa mönster.

Denna dag var otroligt givande på många sätt. Sättet vi fick jobba på lät oss komma in i vår egna värld och vi fick också en möjlighet att arbeta med abstrakt konst. Det som satte käglor i hjulet för mig var att jag hela tiden tänkte att jag gjorde fel och att det inte blev bra nog. Jag fick påminna mig själv många gånger samtidigt som Mats sa till oss flera gånger att det inte skulle bli ett syskon till orginalet utan kanske mer som en kusin. Detta är någonting jag själv måste arbeta med för att själv kunna arbeta såhär med barnen. Jag som pedagog vill inte skapa en atmosfär där barnen målar rätt eller fel, utan det ska inte existera. Detta var inspirerande och det visade hur jag vill arbeta som pedagog i framtiden. 

Att arbeta såhär abstrakt i förskolan kan skapa många tankar hos barnen. De kan skapa nya mönster så som jag själv gjorde i det sista momentet under workshopen. Detta skapar då matematiska färdigheter utifrån mönster och symmetriskapande. Lie Reikerås, Elin Kirsti och Ida Heiberg Solhem skriver i Det matematiska barnet att vi vuxna kan hjälpa barnen på traven när de ska träna sig på mönsterskapande. Detta kan vi göra genom att ta fram bra material som de kan använda samtidigt som vi är medutforskande med barnen. Genom att barnen får göra liknande saker som vi fick göra under bildpasset för att sedan kopiera upp samma bild flera gånger kan vi tillsammans skapa nya mönster. Läroplanen för förskolan tar samtidigt upp att vi ska sträva efter att den skapande förmågan utvecklas hos barnen. Bild i denna form är fyllt med fantasi och att få testa nya saker. Genom att barnen får möjlighet att testa annat material än bara kritor och tuschpennor har de också en större möjlighet att utvecklas. 

Den andra punkten som var oerhört givande var att testa på olika material och olika papper. Detta kommer att ge mig mer kunskap i framtiden för att kunna ge barnen en variation i deras skapande. 

Musikworkshop - en inspirerande upplevelse.

Då har vi fått en Wokshop i musik på Högskolan i Borås. Det var ett lärorikt tillfälle för mig. Workshopen tog upp mer än sångstunder som oftast från min egen erfarenhet mestadels förekommer i förskolan. Workshopen var anpassad för oss vuxna där vi fick träna på takt och att använda hela kroppen för att "känna" musiken.

Dessa två bilder illustrerar energimassage som vi fick lära oss under workshopen.

Här fick vi testa att gå på fötterna på olika sätt. Vi skulle gå med tårna först, hälarna först, ytter- och innersidorna på fötterna och med hela foten. 

Instrumenten togs också fram och vi fick använda trummorna och skapa en takt tillsammans. 

I slutet av workshopen fick vi en avslappning som avslutades med att vi fick massera varandra.

Under workshopens gång fick vi träna på sångteknik eftersom barn sjunger i höga toner. Det innefattade att vi fick känna hur de olika muskelgrupperna i magen arbetade när vi sjöng. Detta kopplades ihop med att vi fick gå på olika sätt, massera varandra och skapa en takt med instrument för att sedan sjunga till det. En annan del i workshopen var att vi fick röra oss till musiken som spelades. 

Även fast workshopen var anpassad till oss och inte till barn fick jag en ny syn på vad musik kan vara i förskolan. Det handlar istället som att känna musiken, röra sig till den och skapa den. Det är någonting som kan användas i förskolans verksamhet. Jag kände att workshopen var givande och detta är ett sätt jag vill arbeta på i förskolan. Jag vill som pedagog kunna visa barnen att musik är mer än att bara sjunga. Alla människor är heller inte musikaliska och för att jobba med musik i förskolan behöver vi heller inte vara det. Claes Ericsson och Monica Lindgren skriver i Musikvetenskap för förskolan att barnen inte alltid behöver pedagogen som förebild utan snarare någon att se sig jämlik med. Detta i sin tur resulterar i att barnen får mer självförtroende. Jag tycker att det är viktigt att visa sina svagheter i förskolans verksamhet också. Där får jag också en möjlighet att lära mig tillsammans med barnen, och barnen i sin tur kan också känna att de kan lära oss pedagoger någonting vi inte kunnat innan. 

Ett besök på Borås Konstmuseum

Nu börjar bloggandet. Detta är inte bara en blogg utan också en portfolio som i sin tur kommer visa vem jag är som pedagog. Denna kurs jag går nu kallas för didaktik, estetiska läroprocesser och barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik. Bloggen är till för att dokumentera kursens innehåll och mina egna tankar kring det. Under kursens gång ska jag bland annat besöka olika museum och det första besöket var Borås Konstmuseum.

Konstnär: Ulrika Wärmling 

Konstnär: Patrik Andiné

Konstnär: Helena Blomqvist

Konstnär: Helena Blomqvist

Temat på utställningen kallas för "drömfångare" där alla konstnärer skildrar en värld som inte ingår i vår vardag. Med just denna utställning kan barnen få många frågor vilket också kan skapa många olika teman i verksamheten. Den spontana tanken var att jobba med sagoberättande som tema. Istället för att bara läsa sagor kan vi med barnen också hitta andra sätt att finna vår fantasi. Vi kan ställa frågor om vad det är som händer i tavlan och varför någon ser glad respektive ledsen ut. I denna utställning kan Patrik Andinés konstverk med gardinen och pölen vara någonting intresseväckande och lustfyllt för barnen. Där kan en saga skapas om vem det är som är bakom gardinen, vad gör han/hon där? Varför blev det så? 

Ett annat tema som utställningen kan bidra till är att vi alla är olika. Barnen kan få upp många tankar om hur det är runt om i världen. Helena Blomqvists två konstverk är bra exempel på att vi alla är olika och att vi har olika förutsättningar. Pojken i öknen har en explosion bakom sig, det visar tydligt hur andra barn kan ha det. Det kanske inte är stormtroopers i verkliga livet utan snarare soldater men budskapet kommer ändå fram. Det andra konstverket av Helena Blomqvist skapar också många frågor. Det är flygplan överallt och det ser dystert ut. Kan det vara så någonstans i världen? Läroplanen för förskolan beskriver i de grundläggande värdena hur viktigt det är att se till alla människors lika värde och att vi ska känna solidaritet mot de utsatta och svaga. Genom att arbeta på detta sätt utifrån ett sådant museibesök kan dessa grundläggande värden bearbetas. 

Detta museibesök skapade många tankar och jag tror att det är bra för både pedagoger och barn att använda sig av det kulturliv som finns för att skapa en sådan bred och spännande vardag som möjligt.