Här ska vi hamra på spikar på vardera sida så att vi kan fästa trådarna
Med en centimeters mellanrum blev det lagom avstånd för att kunna väva.
Ett valfritt moment i vävskapandet var att måla den vilket många av oss gjorde
Det färdiga resultatet blev ett äpple. Skillnaden mellan en sådan väv och en klassisk väv som finns i förskolans verksamhet är att denna inte ska tas av utan motivet sitter kvar på väven. Under wokshopen pratade vi om att barnen tränar sin matematik under skapandet av väven då det ska räknas spikar. Det är också mönsterskapande. Genom att arbeta med en bildväv beskriver Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm i Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att barnen tränar många matematiska begrepp som längd, bredd, tjocklek och storlek när de skapar sin egna väv. Detta gör de genom att bland annat räkna hur många spikar de ska spika i och hur stor deras bräda ska vara. Det kan också vara roligt för barnen att vara med och skapa väven från början vilket gör att de också blir mer stolta över sina verk.
Det andra momentet under workshopen var att väva i en klassisk väv.
Det som var bra att kunna var hur man fäster tråden och hur man sedan tar bort det man skapat för att barnen många gånger vill väva och då är det bra att vi som pedagoger vet hur vi monterar tråden på en väv. Just detta moment gav inte mig så mycket som jag ville att det skulle göra. Jag hade velat bli mer utmanad i fantasi och använda mig av oväntade material. Det vi istället fick göra var att göra någonting som alla någon gång gjort förut. Det var också redan från start förutbestämt att det ena bordet skulle använda sig av gröna och gula färger i sin väv, medan det andra bordet fick färgkoderna rosa och blå. Detta enligt mig hämmar fantasin på många olika plan. Om detta skulle göras med barn hade mitt bemötande istället varit att de fick använda sig av vilka färger de ville, för det är någonting de själva ska vara stolta över. Detta är inget moment som behöver vara så styrt utan jag själv anser att barnens skapelser ska visa vilka de själva är. Om det nu betyder att de istället vill väva med tidningspapper så skulle jag inte stoppa dem att göra det. Workshopen skulle handla om textil, så jag förstår att vi inte arbetade med andra material, men jag själv hade gärna blivit överraskad och fått folie och dylikt istället för trasor.
Detta blev mina slutliga verk under workshopen.
Bilderna nedan visar det sista momentet som var en förberedelse inför den andra workshopen i textil. Här skulle vi färga textil med färgerna röd och gul. Även här var färgkoderna förutbestämda vilket jag tyckte var tråkigt. Jag hade hellre sett att vi fick välja färger beroende på vad vi själva gillade.
En sammanfattning av detta är att jag blev besviken på workshopen och hade hoppats på mycket mer. Jag som pedagog vill arbeta utifrån barnens villkor och vilja att skapa och lära. Detta för mig blev för styrt och om jag i framtiden ska göra detta med barnen ska de få en möjlighet att välja färger själva och låta deras personliga tycke avgöra vilka färger som är fina ihop.
Många kloka ord Veronica, jag känner verkligen frustrationen och håller med dig till fullo om valfriheten! Det är väldigt intressant att läsa hur ni i andra grupper har upplevt samma sak!
SvaraRadera