Abecita Konstmuseum

Till skillnad från några andra museibesök var detta på Abecita konstmuseum guidad. Jag ansåg att det var annorlunda eftersom vi fick en bakgrundshistoria till hur museumet uppkom och fick också en större förståelse för varför vissa konstnärer uttryckte sig som de gjorde. Abecita konstmuseum var förr en fabrik där de sydde BH:ar och korsetter. Allt eftersom slutade tillverkningen just där och det blev tomt. All konst som finns på Abecita är egentligen en privat samling av Bengt och Berit Swegmark (läs mer här).

De olika konstverk som fanns på Abecita var olika slags screentryck av olika slag och det var intressant att se hur olika konstverken kunde se ut beroende på vilken teknik konstnärerna använt dig av. Det förekom också olika fotografier.

Alex Katz

Jim Dine

Jesper Molin

Jesper Molin

Konstverken Alex Katz och Jim Dine skapat bestod av screentryck varav Jesper Molins verk var fotografier. Jesper Molins fotografier fångade mig mest eftersom det handlade mycket om stereotyper samhället har på människor. 

Även detta museibesök går att ha som utgångspunkt för barn. Konst är inte alltid vad vi kan tro att det är och det handlar heller inte bara om en pensel och färg. Att arbeta med olika estetiska uttrycksformer överlag hade gått att väva in med ett museumsbesök på Abecita. Vi hade också kunnat skapa vår egen utställning med olika sätt att skapa konst på som ett tema. Där hade barnen kunnat skapa utifrån känslor eller vad de tycker om. Det hade samtidigt också fungerat att ha till exempel ett djurtema på förskolan där barnen sedan skulle kunna få skapa sitt favoritdjur, eller fotografera det. 

Ett annat sätt att arbeta med detta museibesök i förskolan kan vara att på ett förenklat sett använda Jesper Molins utställning om olika stereotyper till att prata med barnen om att alla ser olika ut men vi är fortfarande lika mycket värda. Att prata om att alla är lika mycket värda står också i Läroplanen för förskolans grundläggande värden. 

Uppföljning från VFU och det didaktiska materialet.

Jag har haft två fältdagar efter min VFU-period. På förskolan hade de avslutat sagotemat men intresset för de egenskapande sagorna fanns fortfarande. Jag pratade med de yrkesverksamma om mitt material under fältdagarna för att få lite mer insikt över om barnen engagerat sig i de sagor som fanns uppsatta eller om det hade varit något prat om det. De satt fortfarande upphängda på barnens nivå där de ibland tittade på bilderna och hade också berättat för sina kompisar vad deras sagor handlade om. De yrkesverksamma ansåg också att mitt didaktiska material passade bra in på deras sagotema eftersom de då kommit långt in i temat. Genom att de hade arbetat ett tag med det var det också lättare för barnen att förstå vad en saga var och därför också kunna skapa en egen saga. Det jag tog till mig var att mitt didaktiska material hade varit som mest utvecklande för barnen om det arbetats med över en längre tid. Banen hade då kunnat bearbeta sina sagor i olika former som tillexempel gestaltande.

Eftersom de hade avslutat sagotemat hade de också startat ett annat fokus. Förskolan har grön flagg och deras fokus låg istället på hållbar utveckling och naturen. Därför kan jag tänka mig att det inte blivit större fokus med mitt material och deras sagor.

 Jag tyckte att det var roligt att arbeta på detta sätt med sagor och kommer i framtiden att försöka använda materialet igen. Läroplanen för förskolan tar upp att förskolan ska ha en strävan att varje barn utvecklar sitt ordförråd och förmågan till berättande och att kunna kommunicera med andra. Detta läroplansmål uppfylls då barnen, efter min VFU-period, återberättat för sina vänner vad deras sagor handlade om. Där tränar de på återberättande, att använda de ordförråd de har och kanske till och med använda nya ord samtidigt som de också kommunicerar med andra.


Kursmål som berörts:
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika knskapsområden.

- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.

Workshops i drama

Vi har haft två workshops i drama, varav en av dem var ett litteraturseminarium. Under den första workshopen i drama var fokus forumspel. Ett forumspel är ett sätt att gestalta olika konflikter som finns i vardagen. När gruppen sedan har spelat upp sitt forumspel gör de det sedan igen. Denna gången kan publiken säga "stopp" och byta ut en av de i gruppen för att ändra förloppet. Under denna workshop använde vi oss av konflikter som vi kan se hända i förskolans verksamhet. Utefter detta fick de andra säga "stopp" och hoppa in och ändra förloppet.

Under de olika forumspel som gestaltades fick vi se olika igenkännbara konflikter som finns i verksamheten. Bara att få se konflikterna gestaltade fick mig att öppna upp ögonen för många konflikter som går att förebygga i verksamheten. Det är ofta saker som att pedagoger har olika syn på vad det är för regler och att de personliga åsikterna kommer i vägen för vad som är barnens bästa. Genom att sedan få se samma gestaltande igen men att få hoppa in och ändra förloppet gjorde att vi praktiskt fick en möjlighet att förändra och försöka förebygga en konflikt.

Jag anser att denna övning var bra för oss att få i utbildningen. Som individer är vi ofta bra på att inte gå ur vår egen bekvämlighetszon men genom att få gestalta för varandra och låta sig "spela ut" fick vi också en möjlighet att utveckla känslan av att bli bekväma med det obekväma. Jag tycker att det är en viktig egenskap att ha som pedagog. Om vi pedagoger inte kan komma ut ur vårt skal kan vi heller inte begära att barnen ska vara med på allting vi erbjuder eller att testa nya saker. Forumspelet gav också en tankeställare till varför konflikter uppstår och att det går att agera på ett annorlunda sätt för att slippa en konflikt. I de flesta av forumspelen hamnade barnen i kläm då pedagogernas personliga åsikter var olika någon annans. Detta visade hur viktigt det är att pedagoger har en dialog med sina kollegor så att de utgår från samma regler när det gäller barnen.

Den andra workshopen var ett litteraturseminarium som byggde på att vi djupläst två kapitel, men att alla inte läste samma. Termen medierat lärande var också fokus eftersom det var det litteraturseminariet handlade om. Dagen började med att vi som läst samma kapitel satt tillsammans och gjorde en sammanfattning av det vi läst. Efter detta gjorde vi nya grupper så att vi kunde förmedla vår sammanfattning till de andra som inte läst samma kapitel. Vi fick under workshopen göra en gestaltning av vad medierat lärande kunde innebära. Feiwel Kupferberg förklarar i Medierat lärande och pedagogisk mångfald att Medierat lärande innebär att i lär utifrån olika artefakter. Vår grupp valde att illustrera medierat lärande utifrån havet. Vi hade då havsljud i bakgrunden och varsin blå sjal som vi gjorde vågor med. Sedan fick vi känna på "havet" med hjälp av sjalarna, "höra" på havet genom en snäcka för att sedan "smaka" på havet från våra vattenflaskor. Där hade vi alltså använt oss av olika medier för att lära.

 Vi fick också i grupper planera en dramastund med barn, där vi skulle vara ledare och resten skulle vara barn. Där skulle vi utgå ifrån ett dramaförlopp vilket skulle följa ett tema med olika delar som inledning, uppmjukning, uppvärmning, koncentration och improvisation.

Genom att få göra denna aktivitet fick vi praktiskt en möjlighet att vara ledare för barn samtidigt som vi arbetar med drama. Vissa människor är duktiga på på gestaltning och att leda en grupp med rörelseövningar och andra inte. Därför kändes det bra att få praktiska exempel på hur ett dramaförlopp anpassat till barn kunde gå till. Genom att arbeta på detta sätt med barnen får de också en möjlighet att utveckla sig på att förmedla sina tankar och erfarenheter igenom drama som Läroplanen för förskolan tar upp. Barnen får använda sig av hela kroppen och röra sig men också till och med gestalta någonting. 

Textilmusèet

Besöket på textilmuseet var en praktisk dag. Där blev vi först samlade i ett rum och fick lyssna på hur man gjorde lapptäcken och vad det fanns för olika tekniker till det. Efter detta tog hon fram det som hade skapats på Borås Museum som jag inte var med på. Där hade de skvätt färg på en tygbit samt målat på tyg.

Det här är vad som skapades på Borås Museum

Efter att hon berättat om olika lapptekniker fick vi välja fritt vad vi ville skapa av tyg. Några gjorde ett litet lapptäcke, några gjorde en väska av sina egenskapade bilder på tyg och några skapade ett memory i tyg. Jag och Sofia valde att arbeta tillsammans och att göra ett memory.

På tjocka pappersbitar valde vi att klippa ut tyg i olika färger i olika former och bokstäver.

På baksidan limmade vi fast små "toffsar" som man kan lyfta upp kortet med.

Jag tyckte att det var bra att vi fick arbeta praktiskt under museibesöket. Jag personligen har inte mycket erfarenhet av att arbeta med textil och behöver därför få mer kunskap om det för att kunna hjälpa barnen att utveckla ett intresse för det. Att skapa egna lapptäcken och eget memory är någonting som barn faktiskt själva kan göra med hjälp av en pedagog. Jag tyckte att besöket var givande och gav mig själv idéer hur man kan arbeta med textil i förskolan. Detta är också kopplat till det vi tidigare gjort i kursen under workshops i textil. Jag tror att barnen har lätt för att tycka det är roligt med textil om det finns utrymme för deras fantasi. Genom att de själva får skapa memory i något annat material än endast papper kan de kanske, som vi, hitta nyare sätt att skapa ett memory på. Läroplanen för förskolan tar upp att varje barn ska utveckla sin förmåga att skapa i olika uttrycksformer samt som de också ska utveckla en nyfikenhet för att lära. Genom att vi i verksamheten arbetar med olika material som i detta fall handlar om textil får barnen en bredare kunskap om olika material och kan därför också lära sig att skapa utifrån vad det finns för material tillgängligt. De blir utmanade av att få prova på olika sätt att skapa på och genom att ta fram textil och låta dem få skapa utan allt för många riktlinjer finns det också en möjlighet att de också blir nyfikna på vad som händer om man ritar på textil eller hur det ska gå till att skapa ett lapptäcke. Det krävs absolut, som i allting annat ett engagemang från pedagogerna för att barnen ska bli nyfikna och hitta ett intresse för det. Just när det gäller skapande av lapptäcke med barn betonar också Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm i Lär genom textil : en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att skapandet av lapptäcke är mycket träning i problemlösning eftersom det är en viss teknik att följa där barnen också får räkna sina kvadrater i tyg för att sedan lägga ut dem. Lapptäcket kan sedan användas i förskolans verksamhet vilket jag tror att barnen skulle tycka var roligt då de vet att de faktiskt skapat det själva.

Borås Museum

Jag var inte närvarande under besöket på Borås museum men har varit där med barngrupper förut. Borås museum har många gamla små hus där det med en guidad tur finns möjlighet att gå in. Där finns också en gammal kyrka där rundturen med barnen brukar starta. Med förskolebarnen brukar temat vara att prata om vättar och att se sig omkring i de små husen som finns som utställning.

Överlag har jag erfarenhet av att barnen tycker att det är roligt att komma dit, och det är alltid lika spännande när guiden tar fram nyckeln för att låsa upp dörren till husen så att de kan gå in. Med de barngrupper jag varit där med så har de samma reaktion när de går in. De tittar mycket men de vill också röra sakerna som finns. Här har jag fått en dålig erfarenhet då de blir ombedda att inte röra någonting utan bara titta. Detta tycker jag inte är givande för en barngrupp som kommer på besök. Idén med att få se hur människor kunde bo förr är bra, men upplevelsen blir begränsad då de inte får upptäcka med så många sinnen som möjligt. Allt eftersom under de gånger jag varit där med barnen så blir de lätt rastlösa då de blir begränsade.

Det barnen faktiskt tyckte var roligt på Borås Museum var alla historier om vättar. Vättar ingår i gammal folktro och de är små underjordiska väsen som bodde under människornas hus, i stenar eller träd. Detta fascinerades barnen över och rundturen avslutades med skattjakt i en liten skogsdunge. Där fick barnen berättat för sig att vättar också kunde bo, men att de samtidigt var tjuvaktiga. Om de letade tillräckligt noga skulle de med stor sannolikhet hitta skatter som blivit undangömda. Här fick barnen möjlighet att utforska med hela sin kropp och vara delaktiga i berättandet.

Ett besök till Borås Museum hade kunnat vara givande om de hade blivit tillåtna att faktiskt få röra någonting. Då hade upplevelsen blivit större för dem och de hade då inte känt en sådan rastlöshet. För att upplevelsen ska bli givande så krävs det en engagerad pedagog som låter barnen utforska för att lära. Om barnen blir allt för begränsande så blir det heller inte givande för dem att vara där. För oss vuxna är denna sortens rundtur kanske mer givande. Vi har inte ett lika stort behov av att röra föremål som barn har och därför ger det oss mer. Barnens behov av att röra är viktigt att ha i åtanke när de ska få möjligheten att uppleva. Läroplanen för förskolan betonar att barnen ska stimuleras att utveckla nyfikenhet samt lust i lärandet vilket jag anser är viktigt. utifrån dessa erfarenheter att barnen inte fick röra saker blev de ständigt begränsade i sin nyfikenhet för att upptäcka.

Eftersom runturen i stora drag handlade om hur människor levde förr samt om gammal folktro hade det kunnat vara någonting att ha som fortsatt arbete i verksamheten. För att barnens fantasi ska få utmanas kan de själva avbilda hur de själva få avbilda hur de tror att vättarna ser ut. Kanske skulle vi också kunna skapa egna vättar av annat material för att sedan göra ett hem åt dem. Vi hade också kunnat prata om jättar och också ingår i gammal folktro för att utveckla arbetet.

Workshop på Navet

Vi har haft workshop på Navet med Anna Gunnarsson där vi först fick en introduktion på vilka olika avdelningar de hade.

Det här var en slags återvinningsstation där det praktiskt gick att prova på att återvinna olika material.

En annan del var att fundera över vad som gick att spola ner eller vad som skulle slängas i papperskorgen.

Här visar det bildligt hur mycket grisar vi äter i Sverige varje år

På Navet fanns också olika exempel på hur man med material vi inte längre använder går att omvandla till konst. I detta fall har ett VHS-band istället omvandlats till en tavla.

Efter att vi fått gå runt och titta på de olika delar som fanns på Navet pratade vi om de olika material som fanns på de olika avdelningar vi varit på. Utefter detta fick vi i grupper skriva upp vad vi sett, vad som skulle kunna användas på förskolan, vad som redan använts och vad som inte används. Detta gav oss en tankeställare. Många av de olika material vi skrev upp skulle kunna användas på förskolan bara det att vi inte sett det ute i verksamheterna. Detta kan ha många faktorer. Dels kan det bero på ekonomi där de kanske inte har råd att köpa in till exempel mecano, eller för att det finns okunskap över materialet men också för att fantasin över vad det finns för möjligheter med materialet inte finns. 

Del två på Navet var att vi i grupper själva fick skapa konst av material som gick att återvinna. Där var uppgiften att vi skulle skapa två olika konstverk. Ett konstverk skulle vara skapat för vuxna åskådare och det andra för barn. Dessa två konstverk skulle skapas av olika material. Vi skulle efter att vi skapat detta skriva till en fras som skulle stämma in med vad vi gjort.

Denna klänning gjorde vi av plastpåsar och var ett konstverk till för de vuxna.

Det här var det slutgiltiga resultatet och det konstverket som var till för barn var väskan som hänger på axeln. Detta gjordes i tidningspapper och ett bokomslag. Vår slogan var "Istället för att slänga det - ta på dig det!".

Jag har arbetat med hållbar utveckling i förskolan förut och ändå känt att jag har haft bra koll. Det jag inte tänkt på förut var att det är viktigt att, i den skapande processen, använda samma material så det är lättare att återvinna. På detta sätt har jag inte tänkt innan utan mer att barnen får välja fritt från materialet som finns. Det Anna Gunnarsson påpekade var fördelen med att ha samma material att arbeta med. Då behöver vi inte göra sönder konstverket och sortera då vi känner att det är dags att slänga det. 

Överlag var Navet en ögonöppnare till arbetet med hållbar utveckling. Även fast jag själv trodde att jag hade bra koll på hållbar utveckling så visade det sig att jag behövde bättre koll. Det är viktigt att jag som pedagog vet vad det innebär att arbeta med hållbar utveckling eftersom min kunskap kommer föras över på barnen. I Läroplanen för förskolan står det skrivet att verksamheten ska arbeta med miljöfrågor och att det ska läggas stor vikt på det. Genom att vi pedagoger skapar en bred kunskap om vad det innebär att värna om miljön ger våra erfarenheter oss en bättre förutsättning till att förmedla detta tankesätt till barnen i verksamheten. Genom att praktiskt få exempel om hur vi kan skapa konst av återvinningsmaterial ger det oss också en större möjlighet att på ett roligt sätt kunna använda detta sätt i verksamheten.