Jag var inte närvarande under besöket på Borås museum men har varit där med barngrupper förut. Borås museum har många gamla små hus där det med en guidad tur finns möjlighet att gå in. Där finns också en gammal kyrka där rundturen med barnen brukar starta. Med förskolebarnen brukar temat vara att prata om vättar och att se sig omkring i de små husen som finns som utställning.
Överlag har jag erfarenhet av att barnen tycker att det är roligt att komma dit, och det är alltid lika spännande när guiden tar fram nyckeln för att låsa upp dörren till husen så att de kan gå in. Med de barngrupper jag varit där med så har de samma reaktion när de går in. De tittar mycket men de vill också röra sakerna som finns. Här har jag fått en dålig erfarenhet då de blir ombedda att inte röra någonting utan bara titta. Detta tycker jag inte är givande för en barngrupp som kommer på besök. Idén med att få se hur människor kunde bo förr är bra, men upplevelsen blir begränsad då de inte får upptäcka med så många sinnen som möjligt. Allt eftersom under de gånger jag varit där med barnen så blir de lätt rastlösa då de blir begränsade.
Det barnen faktiskt tyckte var roligt på Borås Museum var alla historier om vättar. Vättar ingår i gammal folktro och de är små underjordiska väsen som bodde under människornas hus, i stenar eller träd. Detta fascinerades barnen över och rundturen avslutades med skattjakt i en liten skogsdunge. Där fick barnen berättat för sig att vättar också kunde bo, men att de samtidigt var tjuvaktiga. Om de letade tillräckligt noga skulle de med stor sannolikhet hitta skatter som blivit undangömda. Här fick barnen möjlighet att utforska med hela sin kropp och vara delaktiga i berättandet.
Ett besök till Borås Museum hade kunnat vara givande om de hade blivit tillåtna att faktiskt få röra någonting. Då hade upplevelsen blivit större för dem och de hade då inte känt en sådan rastlöshet. För att upplevelsen ska bli givande så krävs det en engagerad pedagog som låter barnen utforska för att lära. Om barnen blir allt för begränsande så blir det heller inte givande för dem att vara där. För oss vuxna är denna sortens rundtur kanske mer givande. Vi har inte ett lika stort behov av att röra föremål som barn har och därför ger det oss mer. Barnens behov av att röra är viktigt att ha i åtanke när de ska få möjligheten att uppleva. Läroplanen för förskolan betonar att barnen ska stimuleras att utveckla nyfikenhet samt lust i lärandet vilket jag anser är viktigt. utifrån dessa erfarenheter att barnen inte fick röra saker blev de ständigt begränsade i sin nyfikenhet för att upptäcka.
Eftersom runturen i stora drag handlade om hur människor levde förr samt om gammal folktro hade det kunnat vara någonting att ha som fortsatt arbete i verksamheten. För att barnens fantasi ska få utmanas kan de själva avbilda hur de själva få avbilda hur de tror att vättarna ser ut. Kanske skulle vi också kunna skapa egna vättar av annat material för att sedan göra ett hem åt dem. Vi hade också kunnat prata om jättar och också ingår i gammal folktro för att utveckla arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar