torsdag 27 mars 2014

Sagoskapande med det didaktiska materialet.

Idag använde jag mig av mitt didaktiska material med barnen på förskolan. Jag hade fem barn med mig i denna aktivitet och det var de som var äldst. Jag hade min sagolåda i en påse och barnen fick först gissa vad som var i. De fick skaka och känna. Detta gjorde barnen intresserade från början eftersom det uppstod mystik. 

Det vi började med var att gå igenom kategori för kategori vad det var för bilder. Efter att vi gått igenom varje kategori fick ett barn välja ut ett kort. Detta valde jag att göra så att alla barn fick en möjlighet att bestämma sagans utgång. Barnen i denna grupp var mycket olika varandra vilket betydde att några tog mer plats än andra. Genom att varje barn då fick bestämma ett kort var fick även de tystlåtna barnen en betydande roll. De som var tystlåtna var också de som hade mer språkliga svårigheter än de andra vilket gjorde det ännu viktigare för dem att delta i aktiviteten. 



De korten som barnen valde var en napp, bläckfisk, regn, känslan förvånad, en cykel, ett barn som hoppar i löv, och en doktor. Utefter dessa kort ställde jag följdfrågor till barnen om de hade någon idé om hur sagan hade kunnat se ut så att alla bilder kunde vara med. I detta moment var det tre barn som direkt tog plats. De var aktiva och förstod principen med att använda alla kort som grundsten till sagan. 
Det barnen spånade fram var :
Det var en gång ett barn som hoppade i löv. Sedan började barnet cykla och trillade och slog sig. Där var också en bläckfisk för det regnade. Då fick barnet gå till doktorn och när han fått plåster fick han en napp av doktorn. När han kom ut blev mamma förvånad för att han var för stor för napp.

Utefter detta moment kom vi också fram till att varje saga behövde bilder. Min tanke till detta från början var att de skulle rita den sagan vi kommit på tillsammans, men här startade en ny process i sagoskapandet. Barnen ritade sagan på papper där alla bildkort ingick. Tre av barnen hade svårt för denna del och gav snabbt upp. De andra två barnen ritade alla byggstenar till sagan på pappret, och sedan skapade de en ny saga utifrån teckningen de nyss gjort. 

Barnen fick då diktera sagan medan jag och min handledare skrev ner det på papper. De namngav också deras sagor. Bilden ovan är en av de färdiga sagorna som skapades som vi sedan hängde upp så att de kunde gå och titta på dem i efterhand. 


Jag känner att aktiviteten både gick och bra och dåligt på samma gång. De två barn som var engagerade kom in i en sagoskapande process. De tre andra barnen hade behövt med språkliga aktiviteter som skulle utmanat dem på en lagom nivå. De gav fort upp eftersom det förmodligen var för svårt för dem. Det jag hade kunnat göra annorlunda skulle kunna vara att för det första välja en jämn barngrupp som ligger på samma utvecklingsnivå. Detta för att lättare nå ut till alla barn och kunna anpassa aktiviteten bättre. Detta hade kunnat innebära att ha mindre kort att använda sig av vilket inte hade begränsat dem till sagan. Om de till exempel endast hade haft kortet på en bläckfisk hade de fått veta att sagan skulle handla om det. Detta skulle låta dem tänka i friare banor och kanske till och med koppla det till tidigare erfarenheter, om de sett en bläckfisk, eller om de tycker den är fin. Då hade sagan kunnat bli mer av en barnanpassad självbiografi vilket de sedan hade kunnat rita bilder till. Detta hade också gett dem språklig träning då det i det fallet hade handlat om återberättande. Rigmor Lindö förklarar i Det tidiga språkbadet att barns språkliga kompetens utvecklas med hjälp av samspel med andra barn kopplat till deras egna erfarenheter. Rigmor Lindö förklarar också att språklig kompetens innebär att de ska kunna berätta och beskriva. Under detta moment med mitt didaktiska material har barnen blivit stimulerade i att utveckla en språklig kompetens då de från början skapade en saga tillsammans, i samspel med varandra där de också i slutändan fick diktera sin egen personliga saga. Läroplanen för förskolan betonar också att barnen ska stimuleras i att utveckla kunskapen att kunna berätta, att de får ett utvecklat talspråk och ordförråd samt att de kan uttrycka sina egna tankar och samtala med andra. Ann-Katrin Svensson beskriver också synen på språkutveckling i den socialkulturella teorin i Barnet, språket och miljön och förklarar att den har ett fokus på aktiviteter i sociala sammanhang. Den sociokulturella teorin lägger också stor vikt på att det blir en större språklig utveckling om det sker i samspel med andra barn och vuxna. Genom att barnen i arbetet med mitt didaktiska material fick sitta i smågrupper och skapa en saga tillsammans med barn och vuxna fick de också möjlighet till större utveckling till språket.

Under min VFU-period tänker jag att jag ska göra samma aktivitet med en annan grupp barn för att se skillnader, alternativt likheter i hur processen ser ut för dem. 

Jag tyckte att det var en rolig aktivitet att göra med barnen eftersom det var någonting de aldrig gjort förut. Under denna aktivitet ställde jag aktivt följdfrågor istället för att styra dem genom att ge exempel. Detta resulterade i att de tänkte själva samtidigt som att sagan blev deras egna. Om denna aktivitet görs med jämna mellanrum med barnen finns det stor möjlighet att de skulle kunna skapa längre och mer utvecklande sagor. 

Kursmål som berörts:
- Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
 



tisdag 25 mars 2014

Skapandet av det didaktiska materialet

Under min VFU ska jag ha skapat ett eget didaktiskt material som jag sedan ska använda som en aktivitet med barnen. Detta skulle också kopplas till deras tema vilket i detta fallet var sagor. Jag tog ett beslut ganska fort om att jag ville få barnen att utveckla sin fantasi och bestämde mig för att skapa en sagolåda.
En vanlig skolåda fick bli grunden för min sagolåda.

Jag målade den sedan i blått och rosa som jag själv ansåg vara sprudlande och fantasirika färger.

Jag ville också skriva "Sagolåda" på den och bestämde mig för att göra detta med olika material.

Materialet blev snäckpärlor, vanliga pärlor, mjuka bollar, piprensare, ögon, kapsyler och silkesaktigt papper.

Efter att jag gjort klart den bestämde jag mig istället för att limma på mjukt tyg på sidorna som är härligt för barnen att känna på.

I lådan laminerade jag bildkort. Bilderna ordnade jag upp i olika kategorier; känslor (rosa), djur (rött), väder (orange), leksaker (brunt), aktiviteter (blått), fordon (gult) och familj (grönt).

Denna aktivitet kan jag se göras på olika sätt. Det ena sättet är att jag som pedagog lägger upp bilderna så att barnen kan se dem för att sedan få välja ut vilka bilder de vill ha i sagan. Utefter detta ska de utifrån de valda bilderna få skapa en saga tillsammans. Detta utmanar deras fantasi, samarbetsförmåga och språk. För att koppla in matte i aktiviteten kan den försvåras genom att lägga korten upp och ned i de olika färgkoderna. Utefter detta kan jag som pedagog be dem ta ett kort i en vald färg vilket också gör att bilderna blir slumpmässiga. Matten kommer in i detta då jag som pedagog medvetet använder mig av benämning av färg och form. Här får de då en förståelse för vad en kvadrat är. Detta blir då också en större utmaning i deras fantasi och sagoskapande då bilderna blir slumpmässiga. 

För att koppla estetiken i detta får de också efter sagoskapandet också måla bilder till sagan så att det blir en helhet. 

Inspirationen till detta har kommit från de olika workshops vi haft där vi diskuterat barnens roll i skapande, att engagemanget blir större då de får vara med från början. Barnen får här skapa en saga från början och måla bilderna till. De får då en känsla av att det är deras. 

Jag och min handledare diskuterade att göra samma aktivitet med två olika grupper av barn då slutresultatet och processen kan se olika ut. 

Jag ser fram emot att se barnens reaktioner och hur de tampas med denna aktivitet. 

Kursmål som berörts:
- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

lördag 22 mars 2014

Andra workshopen i bild.

Den andra workshopen i bild bestod av att testa mer nytt material som vi skulle kunna ha användning av i förskolan. Detta bestod av att göra eget papper, papier mache och hur man kunde arbeta med lera.

Det första jag gjorde var att göra mitt eget papper. Det som behövdes göras var att skapa en pappersmassa. Detta gjorde man genom att blanda pappersremsor med vatten i stora bunkar med en stavmixer.



Efter den processen tog man en ram med nät på. Den billiga versionen av detta var att ta en ram och häfta på myggnät. Denna ram stoppade man sedan ner i den stora baljan och fångade upp pappersmassa. 


Sedan vände man den ned på ett tidningspapper och kunde smycka ut den genom att skriva sitt namn på med olika färger eller måla någonting på. 

Detta är någonting roligt att skapa med barnen. Det är inte en stor kostnad att göra det samtidigt som de får vara med och se hur det kan gå till. Det blir så klart inte som vanligt papper men det blir ändå mer personligt när det ser hemmagjort ut. 

Det andra jag skapade var en figur av papper mache. Detta gjorde vi inte på vanligt sätt då det vanligtvis går till så att man tar pappersbitar och klistrar fast det med tapetklister. Istället gjorde vi som med pappret att vi mixade vatten och pappersstrimlor. Efter det blandade vi i tapetklister och mixade med stavmixern. denna massa lade vi sedan på en tygbit som vi använde oss av för att trycka ut vattnet.



Detta blev sedan som en lerklump som man kunde göra en form av. Jag valde att hälla i blå färg i min och gjorde ett huvud. 

Det här är resultatet av hur det kan bli när vi använder oss av papper mache på detta sätt. Detta torkar sedan och kan bli en rolig prydnad att ha. 


Eftermiddagen bestod av att använda oss av olika former av lera. Det första momentet var att Mats Andersson lade ut 40 kg keramiklera på golvet. Vi fick därefter gå på dessa block för att känna skillnad. Anledningen till att vi gjorde detta var att vi skulle få uppleva skillnaden på fler än bara ett sätt. Vi är vana att känna skillnader med våra händer, men det är också viktigt att hela kroppen får vara med att känna hur det känns. Detta kan vara spännande för barn att göra eftersom de då får uppleva med hela kroppen. Detta går också att utveckla med att se om leran ser annorlunda ut och om de luktar på olika sätt. Per Dahlbeck och Sven Persson tar upp i Utbildningsvetenskap för förskolan att alla sinnen används för att finna kunskap i estetiken. Detta innebär att vi får intryck av någonting genom att smaka, känna, lukta, se, lyssna och röra på oss. Genom att utforska samma sak på olika sätt omvandlar vi sedan intrycken till uttryck som kan förekomma i olika former. 




Steg två i detta moment var att ta en del av varje lera som vi sedan skulle skapa olika saker med. Vi skulle bland annat göra någonting långt, tjockt och slingrigt. Vi skulle också ta en klump lera i handen och klämma allt i handen för att sedan skapa ett ansikte på lerklumpen.


Detta skulle sedan ställas utomhus. Detta kan man göra med barnen då leran kommer att rinna ner i jorden igen eftersom den inte blev bränd i en ugn. Barnen får genom detta moment utforska vad som händer med leran. De behöver då kanske inte göra ett ansikte utan de kan skapa vad de vill. De kommer då sedan att upptäcka att så fort det regnar så kommer deras figurer försvinna. Där kan vi sedan skapa diskussioner om vad det är som har hänt. Vi kanske kan experimentera inomhus vad det är som händer om vi lägger leran i en bunke vatten.

Detta är några av de olika formerna vi gjorde.


Efter att vi gjort våra olika former blev vi grupperade tre och tre för att skapa ett torn.
Utifrån detta torn skulle vi individuellt fundera ut vad det var vi kunde upptäcka i tornet om vi gick in där. Utifrån vårt torn såg jag framför mig hur trollen bodde där inne som en trollgömma på dagen så att ingen skulle kunna upptäcka dem. De var egentligen snälla troll men mycket rädda för alla andra. Om du mot all förmodan lyckades ta dig in i tornet skulle de först bli rädda, men om du visade vänlighet så skulle de också vara välkomnande och bjuda in dig till gemenskapen. Detta är någonting som skulle vara roligt att göra tillsammans med barnen. Där får de först träna på hur olika former ser ut, vad är långt respektive kort? Vad är slingrigt och vad är tjockt? Där får de träning i matematik när de ska skapa någonting långt och kort. Sedan bygger de tillsammans ett torn och där får de använda sig av byggteknik vilket också kan kopplas till matematiken då de tillsammans får diskutera vilka former som ska vara vart. Efter detta får de in språk och fantasi då de får fundera ut vem det är som kan bo där inne. I detta ögonblick är det fantasin som styr och helt plötsligt har de skapat en egen saga.


Efter detta moment arbetade vi med en annan sorts lera och känslor. Vi skulle välja en arg färg och skapa en arg form. Sedan skulle vi ta en glad färg och skapa en glad form för att slutligen ta en annan färg och skapa en present till den arga formen så den kunde bli glad.

Den röda formen är den arga formen eftersom jag själv anser röd vara en arg färg. Den gula färgen är min glada färg och där gjorde jag en glad mun. Den blåa färgen använde jag mig till att skapa en present vilket blev ett hjärta eftersom alla blir glada av kärlek. 
I detta moment såg jag hur olika allas tankar kan vara. Min arga form och färg blev precis likadan som en annans glada färg och form. 
Jag anser själv att det här är ett bra delmoment i arbetet av känslor. Det visar också att ingenting är rätt eller fel utan att det instället handlar om den egna referensramen. Här kan barnen få en möjlighet att få utlopp för sina känslor och det ger samtidigt en öppning till diskussion om vad känslor är på barnens egna nivå. Här får de konkret skapa en känsla som vanligtvis inte går att se. Det kan göra att barnen lättare förstår hur deras egen ilska eller glädje ser ut och fungerar. Anne-Marie Körling betonar i Nu ler Vygotskij : eleverna, undervisningen och Lgr 11 att det är viktigt att förstå att alla har olika erfarenheter och att vi ska respektera varandra. Det gör att vi måste lära oss att förstå varför andra gör som de gör och därför är det viktigt att prata om känslor. 


Den slutliga delen i detta lermoment var att skapa en färgcirkel.




Överlag var detta bildpass bättre än förväntat. Jag fick efter det här en bredare kunskap om olika material och detta är någonting jag definitivt vill arbeta med. Det är förstås viktigt i alla sammanhang att se till barngruppen när vi ska utforma aktiviteter vilket betyder att jag som pedagog får finslipa det så att det passar den utvalda barngruppen så bra som möjligt. Dessa två bildpass vi nu haft har gett mig oerhört mycket inspiration vilket gör att barnen också får mer i utbyte av att jag som pedagog har mer materialkännedom. 

fredag 21 mars 2014

Matematik i utomhusmiljöer.

Vi har haft en föreläsning om matematik i utomhusmiljöer med Carina Mattsson från Ängsgårdens förskola i Timmele. Carina Mattsson har tidigare startat ett projekt på Ängsgårdens förskola där de gjorde om utegården så att den blev mer matematikvänlig. På förskolan är de också fortbildade inom matematik vilket gör att de i vardagen naturligt använder sig av matematik.

Dessa tre nedanstående bilder visar hur man i förskolan kan arbeta med ett demokratiskt förhållningssätt.




Här visade Carina Mattsson hur det i vardagen kan gå till när man arbetar med demokrati. Läroplanen för förskolan 98 (reviderad 2010) tar upp att förskolan ska stimulera barns utvecklande i demokrati. De ska som i detta exempel få möjlighet att delta i olika sätt att fatta beslut på. Carina Mattson gav oss här ett exempel där hon gav oss (barn) tre olika förslag på vart vi kunde gå till under vår utevistelse. Därefter fick varje barn rösta på vart d ville gå med hjälp av färgade kulor. När röstningen sedan var klar trädde hon sedan på dessa kulor på ett snöre. Barnen fick då titta på vilka kulor det var mest av. Sedan knöt hon ihop snöret så att det blev en cirkel. Hon hade då skapat ett cirkeldiagram. Detta för barnen är ett konkret rätt att arbeta med demokrati på. Här kommer också andra repar i matematiken in så som att räkna vilka kulor det är mest av, samt att diagram skapas. 

Någonting annat bra hon visade var saker att ta med sig så fort vi går ut med barnen.

Dessa saker var exempelvis ståltråd och saxar. Detta var för att barnen hela tiden gör upptäckter och för att de ska kunna utforska fullt ut är det också viktigt att ha med sig verktyg för att fullt ut kunna utforska vad naturen har att erbjuda. De kanske vill göra en leksak av naturmaterial och då är material som ståltråd och saxar bra att ha.


Carina Mattsson visade också hur de i förskolan kunde arbeta med tid. Här visade hon ett exempel där hon istället för siffror på klockan, satt in bilder på de dagliga rutinerna.

Dessa bilder visade när det till exempel var tid för lunch och utevistelse. På detta sätt får barnen ett större sammanhang i vad tid innebär. 

Detta är ett sätt jag vill arbeta på när det gäller matematik. Här fick vi konkreta bevis på att ett kontinuerligt arbete med matematik också gör barnen intresserade och engagerade i matematikens värld. Om barnen får en bra syn på matematik när de är såpass unga kommer de också längre fram ha en större chans att tycka att det är roligt. Problemet med matematik är många gånger att elever i skolan tycker att det är tråkigt och det är någonting vi i förskolan kan påverka genom att ge en bra syn på det. Detta kräver också ett stort engagemang av oss pedagoger. Det gäller att vi ser matematiken i vardagen så att barnen får en positiv erfarenhet av matematiken som de sedan kan ta med sig upp till skolan.


Andra workshopen i textil.

Den andra workshopen i textil med Susanne Björkdahl Ordell som handlade om olika sätt att brodera på är avklarad. Detta var mer frigående än den första workshopen och jag tyckte att jag fick ut mer av detta. Det fanns olika moment att göra, som att sy ihop en låda av vykort, korsstygn och sykort. Allting hann vi inte med tyvärr.





Det första momentet var nog det som tog längst tid vilket var korsstygn. Jag valde att leta upp ett eget motiv på internet vilket blev en svamp från Super Mario. Det finns också lättare motiv att sy om det är så att det ska användas med barnen i förskolan. När vi som pedagoger gör detta med barnen kan det vara bra att använda sig av ett korsstygnstyg som har större hål. På så vis blir det också lättare för dem att förstå principen och tycka att det är kul då det inte blir allt för svårt. Det behöver heller inte betyda att barnen behöver skapa ett motiv, utan de kan göra korsstygn utan att skapa någonting specifikt. Detta skapar en nyfikenhet och en vilja att utvecklas. 

Det andra momentet jag valde att göra var ett eget sykort. Detta är någonting jag själv gjorde på förskolan och som fortfarande finns kvar än idag. 




Mitt motiv blev en sol vilket är relativt enkelt att göra. Detta var inga färdiga sykort utan vi fick göra egna sykort vilket jag själv inte fick göra när jag gick på förskolan. Då fanns det redan färdiga motiv som pedagogen gav till oss barn att sy på. Detta är ett roligare sätt att använda sig av sykort på. Barnen kan då omvandla sina egna teckningar till ett sykort vilket gör det mer personligt och samtidigt mer intressant. Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm beskriver i  Lär genom textil : en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att barnen får en större förståelse för vad det är de gör om de får en möjlighet att vara med under hela processen. Därför är det viktigt att de får sina egna personliga bilder på ett sykort.

Det tredje momentet jag hann med att göra var att sy genom ull. 


Här valde jag att bara sy runt det rena färdiga motivet. Detta finns det många olika varianter och användningsområden för. Det kan vara spännande för barnen att känna hur det känns att sy igenom olika material. När vi som pedagoger ger barnen ett rätt sätt att göra saker på kan det bli ganska tråkigt i längden. Där de istället får en möjlighet att utforska olika material kan det bli mer intressant och spännande att göra. Detta kan sedan utvecklas till att testa att sy igenom andra material som till exempel löv eller folie. Här får barnen en möjlighet att utforska utan att en pedagog styr dem i hur det ska vara och inte vara. 

Efter denna workshop såg jag mer möjligheter i textil som redskap. Jag som person kanske inte tycker att det är roligt, men mitt egna tyckande ska inte gå ut över barnen och deras möjligheter att utforska. Jag har efter denna workshop fått mer kunskap inom textil och kan också se att det inte är så enformigt som jag trott innan. Mitt synsätt nu är mer att textil skapar möjligheter. Så som att vi som pedagoger kan använda oss av illustrationer och dramatiseringar under ett temaarbete, kan vi också använda oss av textilen för att barnen ska få möjlighet till så mångsidig kunskap som möjligt. 

torsdag 20 mars 2014

Tre fältdagar

Jag har nu haft tre stycken fältdagar som förberedelse till min VFU. Dessa fältdagar var till för att komma in i barngruppen (om man kommit till en ny VFU-plats) samtidigt som vi skulle titta på vad de hade för pågående tema på avdelningen så att jag utifrån detta kunde skapa ett didaktiskt material att använda mig av under min VFU-period.

Under fältdagarna fick jag reda på att deras pågående tema handlade om sagor. Barnen var då under temaarbetet uppdelade i två olika grupper som längre fram ska dramatisera en saga för varandra. Detta gör de då under hemlighet från den andra gruppen vilket gör dramatiseringen till en överraskning. Temat anser jag passa barnen bra då de var och varannan dag bjuder in alla sina kompisar och pedagoger till det stora rummet för att spela upp en teater. Här har pedagogerna satt barnen i första hand och sett utifrån deras intresse när de valde temat och hur det skulle utföras.

Under en av fältdagarna blev jag inbjuden till dockvrån av två pojkar som skulle ha en konsert för mig. Där hade de radat upp med bunkar, plastglas, skärbrädor och kastruller som de sedan slog på.



De upptäckte snabbt att det lät olika beroende på vilket föremål de slog på, men också att det berodde på om de använde en slev eller deras egna händer. De skapade snabbt en rytm ihop och de bjöd sedan in mig att spela för dem. Där tog jag tillfället i akt och använde mig av lite som vi lärt oss på workshopen i musik. Jag skapade då både snabba och långsamma rytmer och bad dem lyssna. Skulle de smyga eller skulle de hoppa runt?

Ferm Thorgersen tar upp i Musikvetenskap för förskolan att det finns olika dimensioner i musikalisk kunskap varav en av dem är strukturell musikalisk kunskap. Det betyder att barnen lär sig känna igen olika rytmer, klanger och tempo. I detta fall skapade barnen egna rytmer och fick sedan höra skillnad i hur tempo kunde påverka vilka rörelser de skulle ha.


På denna förskola är det många barn som har svenska som andraspråk där det på en fältdag visade hur mycket de arbetar med språk. Jag satt med en pojke som började bygga. Under detta tillfälle tog han två träbitar och skapade bokstaven T.



På pojkens egna initiativ börjar han sedan säga att han byggt bokstaven T och rabblade sedan sina förskolekompisars namn som började på bokstaven T. Detta gav mig mycket inspiration då han självmant hittade språket i byggleken. Där fick jag med egna ögon se att allt vi gör sedan vidareutvecklas i vardagliga sammanhang tillsammans med andra aktiviteter. Jag berättade sedan för honom att jag ville visa hans fina T för mina lärare och klasskamrater och då fick jag mer än gärna ta kort på hans verk. Hans reaktion över att jag tyckte det var fint och ville ta kort skapar också ett fortsatt engagemang för honom att fortsätta ta egna intiativ och det är en sådan pedagog jag vill vara. Jag vill inte vara en pedagog som alltid påpekar när någonting är fel, utan jag vill istället skapa positiva samtal med barnen där de istället blir uppmärksammade när någonting är bra, då skapar vi också glädje istället för ilska.