torsdag 27 mars 2014

Sagoskapande med det didaktiska materialet.

Idag använde jag mig av mitt didaktiska material med barnen på förskolan. Jag hade fem barn med mig i denna aktivitet och det var de som var äldst. Jag hade min sagolåda i en påse och barnen fick först gissa vad som var i. De fick skaka och känna. Detta gjorde barnen intresserade från början eftersom det uppstod mystik. 

Det vi började med var att gå igenom kategori för kategori vad det var för bilder. Efter att vi gått igenom varje kategori fick ett barn välja ut ett kort. Detta valde jag att göra så att alla barn fick en möjlighet att bestämma sagans utgång. Barnen i denna grupp var mycket olika varandra vilket betydde att några tog mer plats än andra. Genom att varje barn då fick bestämma ett kort var fick även de tystlåtna barnen en betydande roll. De som var tystlåtna var också de som hade mer språkliga svårigheter än de andra vilket gjorde det ännu viktigare för dem att delta i aktiviteten. 



De korten som barnen valde var en napp, bläckfisk, regn, känslan förvånad, en cykel, ett barn som hoppar i löv, och en doktor. Utefter dessa kort ställde jag följdfrågor till barnen om de hade någon idé om hur sagan hade kunnat se ut så att alla bilder kunde vara med. I detta moment var det tre barn som direkt tog plats. De var aktiva och förstod principen med att använda alla kort som grundsten till sagan. 
Det barnen spånade fram var :
Det var en gång ett barn som hoppade i löv. Sedan började barnet cykla och trillade och slog sig. Där var också en bläckfisk för det regnade. Då fick barnet gå till doktorn och när han fått plåster fick han en napp av doktorn. När han kom ut blev mamma förvånad för att han var för stor för napp.

Utefter detta moment kom vi också fram till att varje saga behövde bilder. Min tanke till detta från början var att de skulle rita den sagan vi kommit på tillsammans, men här startade en ny process i sagoskapandet. Barnen ritade sagan på papper där alla bildkort ingick. Tre av barnen hade svårt för denna del och gav snabbt upp. De andra två barnen ritade alla byggstenar till sagan på pappret, och sedan skapade de en ny saga utifrån teckningen de nyss gjort. 

Barnen fick då diktera sagan medan jag och min handledare skrev ner det på papper. De namngav också deras sagor. Bilden ovan är en av de färdiga sagorna som skapades som vi sedan hängde upp så att de kunde gå och titta på dem i efterhand. 


Jag känner att aktiviteten både gick och bra och dåligt på samma gång. De två barn som var engagerade kom in i en sagoskapande process. De tre andra barnen hade behövt med språkliga aktiviteter som skulle utmanat dem på en lagom nivå. De gav fort upp eftersom det förmodligen var för svårt för dem. Det jag hade kunnat göra annorlunda skulle kunna vara att för det första välja en jämn barngrupp som ligger på samma utvecklingsnivå. Detta för att lättare nå ut till alla barn och kunna anpassa aktiviteten bättre. Detta hade kunnat innebära att ha mindre kort att använda sig av vilket inte hade begränsat dem till sagan. Om de till exempel endast hade haft kortet på en bläckfisk hade de fått veta att sagan skulle handla om det. Detta skulle låta dem tänka i friare banor och kanske till och med koppla det till tidigare erfarenheter, om de sett en bläckfisk, eller om de tycker den är fin. Då hade sagan kunnat bli mer av en barnanpassad självbiografi vilket de sedan hade kunnat rita bilder till. Detta hade också gett dem språklig träning då det i det fallet hade handlat om återberättande. Rigmor Lindö förklarar i Det tidiga språkbadet att barns språkliga kompetens utvecklas med hjälp av samspel med andra barn kopplat till deras egna erfarenheter. Rigmor Lindö förklarar också att språklig kompetens innebär att de ska kunna berätta och beskriva. Under detta moment med mitt didaktiska material har barnen blivit stimulerade i att utveckla en språklig kompetens då de från början skapade en saga tillsammans, i samspel med varandra där de också i slutändan fick diktera sin egen personliga saga. Läroplanen för förskolan betonar också att barnen ska stimuleras i att utveckla kunskapen att kunna berätta, att de får ett utvecklat talspråk och ordförråd samt att de kan uttrycka sina egna tankar och samtala med andra. Ann-Katrin Svensson beskriver också synen på språkutveckling i den socialkulturella teorin i Barnet, språket och miljön och förklarar att den har ett fokus på aktiviteter i sociala sammanhang. Den sociokulturella teorin lägger också stor vikt på att det blir en större språklig utveckling om det sker i samspel med andra barn och vuxna. Genom att barnen i arbetet med mitt didaktiska material fick sitta i smågrupper och skapa en saga tillsammans med barn och vuxna fick de också möjlighet till större utveckling till språket.

Under min VFU-period tänker jag att jag ska göra samma aktivitet med en annan grupp barn för att se skillnader, alternativt likheter i hur processen ser ut för dem. 

Jag tyckte att det var en rolig aktivitet att göra med barnen eftersom det var någonting de aldrig gjort förut. Under denna aktivitet ställde jag aktivt följdfrågor istället för att styra dem genom att ge exempel. Detta resulterade i att de tänkte själva samtidigt som att sagan blev deras egna. Om denna aktivitet görs med jämna mellanrum med barnen finns det stor möjlighet att de skulle kunna skapa längre och mer utvecklande sagor. 

Kursmål som berörts:
- Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar