Abecita Konstmuseum

Till skillnad från några andra museibesök var detta på Abecita konstmuseum guidad. Jag ansåg att det var annorlunda eftersom vi fick en bakgrundshistoria till hur museumet uppkom och fick också en större förståelse för varför vissa konstnärer uttryckte sig som de gjorde. Abecita konstmuseum var förr en fabrik där de sydde BH:ar och korsetter. Allt eftersom slutade tillverkningen just där och det blev tomt. All konst som finns på Abecita är egentligen en privat samling av Bengt och Berit Swegmark (läs mer här).

De olika konstverk som fanns på Abecita var olika slags screentryck av olika slag och det var intressant att se hur olika konstverken kunde se ut beroende på vilken teknik konstnärerna använt dig av. Det förekom också olika fotografier.

Alex Katz

Jim Dine

Jesper Molin

Jesper Molin

Konstverken Alex Katz och Jim Dine skapat bestod av screentryck varav Jesper Molins verk var fotografier. Jesper Molins fotografier fångade mig mest eftersom det handlade mycket om stereotyper samhället har på människor. 

Även detta museibesök går att ha som utgångspunkt för barn. Konst är inte alltid vad vi kan tro att det är och det handlar heller inte bara om en pensel och färg. Att arbeta med olika estetiska uttrycksformer överlag hade gått att väva in med ett museumsbesök på Abecita. Vi hade också kunnat skapa vår egen utställning med olika sätt att skapa konst på som ett tema. Där hade barnen kunnat skapa utifrån känslor eller vad de tycker om. Det hade samtidigt också fungerat att ha till exempel ett djurtema på förskolan där barnen sedan skulle kunna få skapa sitt favoritdjur, eller fotografera det. 

Ett annat sätt att arbeta med detta museibesök i förskolan kan vara att på ett förenklat sett använda Jesper Molins utställning om olika stereotyper till att prata med barnen om att alla ser olika ut men vi är fortfarande lika mycket värda. Att prata om att alla är lika mycket värda står också i Läroplanen för förskolans grundläggande värden. 

Uppföljning från VFU och det didaktiska materialet.

Jag har haft två fältdagar efter min VFU-period. På förskolan hade de avslutat sagotemat men intresset för de egenskapande sagorna fanns fortfarande. Jag pratade med de yrkesverksamma om mitt material under fältdagarna för att få lite mer insikt över om barnen engagerat sig i de sagor som fanns uppsatta eller om det hade varit något prat om det. De satt fortfarande upphängda på barnens nivå där de ibland tittade på bilderna och hade också berättat för sina kompisar vad deras sagor handlade om. De yrkesverksamma ansåg också att mitt didaktiska material passade bra in på deras sagotema eftersom de då kommit långt in i temat. Genom att de hade arbetat ett tag med det var det också lättare för barnen att förstå vad en saga var och därför också kunna skapa en egen saga. Det jag tog till mig var att mitt didaktiska material hade varit som mest utvecklande för barnen om det arbetats med över en längre tid. Banen hade då kunnat bearbeta sina sagor i olika former som tillexempel gestaltande.

Eftersom de hade avslutat sagotemat hade de också startat ett annat fokus. Förskolan har grön flagg och deras fokus låg istället på hållbar utveckling och naturen. Därför kan jag tänka mig att det inte blivit större fokus med mitt material och deras sagor.

 Jag tyckte att det var roligt att arbeta på detta sätt med sagor och kommer i framtiden att försöka använda materialet igen. Läroplanen för förskolan tar upp att förskolan ska ha en strävan att varje barn utvecklar sitt ordförråd och förmågan till berättande och att kunna kommunicera med andra. Detta läroplansmål uppfylls då barnen, efter min VFU-period, återberättat för sina vänner vad deras sagor handlade om. Där tränar de på återberättande, att använda de ordförråd de har och kanske till och med använda nya ord samtidigt som de också kommunicerar med andra.


Kursmål som berörts:
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika knskapsområden.

- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.

Workshops i drama

Vi har haft två workshops i drama, varav en av dem var ett litteraturseminarium. Under den första workshopen i drama var fokus forumspel. Ett forumspel är ett sätt att gestalta olika konflikter som finns i vardagen. När gruppen sedan har spelat upp sitt forumspel gör de det sedan igen. Denna gången kan publiken säga "stopp" och byta ut en av de i gruppen för att ändra förloppet. Under denna workshop använde vi oss av konflikter som vi kan se hända i förskolans verksamhet. Utefter detta fick de andra säga "stopp" och hoppa in och ändra förloppet.

Under de olika forumspel som gestaltades fick vi se olika igenkännbara konflikter som finns i verksamheten. Bara att få se konflikterna gestaltade fick mig att öppna upp ögonen för många konflikter som går att förebygga i verksamheten. Det är ofta saker som att pedagoger har olika syn på vad det är för regler och att de personliga åsikterna kommer i vägen för vad som är barnens bästa. Genom att sedan få se samma gestaltande igen men att få hoppa in och ändra förloppet gjorde att vi praktiskt fick en möjlighet att förändra och försöka förebygga en konflikt.

Jag anser att denna övning var bra för oss att få i utbildningen. Som individer är vi ofta bra på att inte gå ur vår egen bekvämlighetszon men genom att få gestalta för varandra och låta sig "spela ut" fick vi också en möjlighet att utveckla känslan av att bli bekväma med det obekväma. Jag tycker att det är en viktig egenskap att ha som pedagog. Om vi pedagoger inte kan komma ut ur vårt skal kan vi heller inte begära att barnen ska vara med på allting vi erbjuder eller att testa nya saker. Forumspelet gav också en tankeställare till varför konflikter uppstår och att det går att agera på ett annorlunda sätt för att slippa en konflikt. I de flesta av forumspelen hamnade barnen i kläm då pedagogernas personliga åsikter var olika någon annans. Detta visade hur viktigt det är att pedagoger har en dialog med sina kollegor så att de utgår från samma regler när det gäller barnen.

Den andra workshopen var ett litteraturseminarium som byggde på att vi djupläst två kapitel, men att alla inte läste samma. Termen medierat lärande var också fokus eftersom det var det litteraturseminariet handlade om. Dagen började med att vi som läst samma kapitel satt tillsammans och gjorde en sammanfattning av det vi läst. Efter detta gjorde vi nya grupper så att vi kunde förmedla vår sammanfattning till de andra som inte läst samma kapitel. Vi fick under workshopen göra en gestaltning av vad medierat lärande kunde innebära. Feiwel Kupferberg förklarar i Medierat lärande och pedagogisk mångfald att Medierat lärande innebär att i lär utifrån olika artefakter. Vår grupp valde att illustrera medierat lärande utifrån havet. Vi hade då havsljud i bakgrunden och varsin blå sjal som vi gjorde vågor med. Sedan fick vi känna på "havet" med hjälp av sjalarna, "höra" på havet genom en snäcka för att sedan "smaka" på havet från våra vattenflaskor. Där hade vi alltså använt oss av olika medier för att lära.

 Vi fick också i grupper planera en dramastund med barn, där vi skulle vara ledare och resten skulle vara barn. Där skulle vi utgå ifrån ett dramaförlopp vilket skulle följa ett tema med olika delar som inledning, uppmjukning, uppvärmning, koncentration och improvisation.

Genom att få göra denna aktivitet fick vi praktiskt en möjlighet att vara ledare för barn samtidigt som vi arbetar med drama. Vissa människor är duktiga på på gestaltning och att leda en grupp med rörelseövningar och andra inte. Därför kändes det bra att få praktiska exempel på hur ett dramaförlopp anpassat till barn kunde gå till. Genom att arbeta på detta sätt med barnen får de också en möjlighet att utveckla sig på att förmedla sina tankar och erfarenheter igenom drama som Läroplanen för förskolan tar upp. Barnen får använda sig av hela kroppen och röra sig men också till och med gestalta någonting. 

Textilmusèet

Besöket på textilmuseet var en praktisk dag. Där blev vi först samlade i ett rum och fick lyssna på hur man gjorde lapptäcken och vad det fanns för olika tekniker till det. Efter detta tog hon fram det som hade skapats på Borås Museum som jag inte var med på. Där hade de skvätt färg på en tygbit samt målat på tyg.

Det här är vad som skapades på Borås Museum

Efter att hon berättat om olika lapptekniker fick vi välja fritt vad vi ville skapa av tyg. Några gjorde ett litet lapptäcke, några gjorde en väska av sina egenskapade bilder på tyg och några skapade ett memory i tyg. Jag och Sofia valde att arbeta tillsammans och att göra ett memory.

På tjocka pappersbitar valde vi att klippa ut tyg i olika färger i olika former och bokstäver.

På baksidan limmade vi fast små "toffsar" som man kan lyfta upp kortet med.

Jag tyckte att det var bra att vi fick arbeta praktiskt under museibesöket. Jag personligen har inte mycket erfarenhet av att arbeta med textil och behöver därför få mer kunskap om det för att kunna hjälpa barnen att utveckla ett intresse för det. Att skapa egna lapptäcken och eget memory är någonting som barn faktiskt själva kan göra med hjälp av en pedagog. Jag tyckte att besöket var givande och gav mig själv idéer hur man kan arbeta med textil i förskolan. Detta är också kopplat till det vi tidigare gjort i kursen under workshops i textil. Jag tror att barnen har lätt för att tycka det är roligt med textil om det finns utrymme för deras fantasi. Genom att de själva får skapa memory i något annat material än endast papper kan de kanske, som vi, hitta nyare sätt att skapa ett memory på. Läroplanen för förskolan tar upp att varje barn ska utveckla sin förmåga att skapa i olika uttrycksformer samt som de också ska utveckla en nyfikenhet för att lära. Genom att vi i verksamheten arbetar med olika material som i detta fall handlar om textil får barnen en bredare kunskap om olika material och kan därför också lära sig att skapa utifrån vad det finns för material tillgängligt. De blir utmanade av att få prova på olika sätt att skapa på och genom att ta fram textil och låta dem få skapa utan allt för många riktlinjer finns det också en möjlighet att de också blir nyfikna på vad som händer om man ritar på textil eller hur det ska gå till att skapa ett lapptäcke. Det krävs absolut, som i allting annat ett engagemang från pedagogerna för att barnen ska bli nyfikna och hitta ett intresse för det. Just när det gäller skapande av lapptäcke med barn betonar också Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm i Lär genom textil : en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att skapandet av lapptäcke är mycket träning i problemlösning eftersom det är en viss teknik att följa där barnen också får räkna sina kvadrater i tyg för att sedan lägga ut dem. Lapptäcket kan sedan användas i förskolans verksamhet vilket jag tror att barnen skulle tycka var roligt då de vet att de faktiskt skapat det själva.

Borås Museum

Jag var inte närvarande under besöket på Borås museum men har varit där med barngrupper förut. Borås museum har många gamla små hus där det med en guidad tur finns möjlighet att gå in. Där finns också en gammal kyrka där rundturen med barnen brukar starta. Med förskolebarnen brukar temat vara att prata om vättar och att se sig omkring i de små husen som finns som utställning.

Överlag har jag erfarenhet av att barnen tycker att det är roligt att komma dit, och det är alltid lika spännande när guiden tar fram nyckeln för att låsa upp dörren till husen så att de kan gå in. Med de barngrupper jag varit där med så har de samma reaktion när de går in. De tittar mycket men de vill också röra sakerna som finns. Här har jag fått en dålig erfarenhet då de blir ombedda att inte röra någonting utan bara titta. Detta tycker jag inte är givande för en barngrupp som kommer på besök. Idén med att få se hur människor kunde bo förr är bra, men upplevelsen blir begränsad då de inte får upptäcka med så många sinnen som möjligt. Allt eftersom under de gånger jag varit där med barnen så blir de lätt rastlösa då de blir begränsade.

Det barnen faktiskt tyckte var roligt på Borås Museum var alla historier om vättar. Vättar ingår i gammal folktro och de är små underjordiska väsen som bodde under människornas hus, i stenar eller träd. Detta fascinerades barnen över och rundturen avslutades med skattjakt i en liten skogsdunge. Där fick barnen berättat för sig att vättar också kunde bo, men att de samtidigt var tjuvaktiga. Om de letade tillräckligt noga skulle de med stor sannolikhet hitta skatter som blivit undangömda. Här fick barnen möjlighet att utforska med hela sin kropp och vara delaktiga i berättandet.

Ett besök till Borås Museum hade kunnat vara givande om de hade blivit tillåtna att faktiskt få röra någonting. Då hade upplevelsen blivit större för dem och de hade då inte känt en sådan rastlöshet. För att upplevelsen ska bli givande så krävs det en engagerad pedagog som låter barnen utforska för att lära. Om barnen blir allt för begränsande så blir det heller inte givande för dem att vara där. För oss vuxna är denna sortens rundtur kanske mer givande. Vi har inte ett lika stort behov av att röra föremål som barn har och därför ger det oss mer. Barnens behov av att röra är viktigt att ha i åtanke när de ska få möjligheten att uppleva. Läroplanen för förskolan betonar att barnen ska stimuleras att utveckla nyfikenhet samt lust i lärandet vilket jag anser är viktigt. utifrån dessa erfarenheter att barnen inte fick röra saker blev de ständigt begränsade i sin nyfikenhet för att upptäcka.

Eftersom runturen i stora drag handlade om hur människor levde förr samt om gammal folktro hade det kunnat vara någonting att ha som fortsatt arbete i verksamheten. För att barnens fantasi ska få utmanas kan de själva avbilda hur de själva få avbilda hur de tror att vättarna ser ut. Kanske skulle vi också kunna skapa egna vättar av annat material för att sedan göra ett hem åt dem. Vi hade också kunnat prata om jättar och också ingår i gammal folktro för att utveckla arbetet.

Workshop på Navet

Vi har haft workshop på Navet med Anna Gunnarsson där vi först fick en introduktion på vilka olika avdelningar de hade.

Det här var en slags återvinningsstation där det praktiskt gick att prova på att återvinna olika material.

En annan del var att fundera över vad som gick att spola ner eller vad som skulle slängas i papperskorgen.

Här visar det bildligt hur mycket grisar vi äter i Sverige varje år

På Navet fanns också olika exempel på hur man med material vi inte längre använder går att omvandla till konst. I detta fall har ett VHS-band istället omvandlats till en tavla.

Efter att vi fått gå runt och titta på de olika delar som fanns på Navet pratade vi om de olika material som fanns på de olika avdelningar vi varit på. Utefter detta fick vi i grupper skriva upp vad vi sett, vad som skulle kunna användas på förskolan, vad som redan använts och vad som inte används. Detta gav oss en tankeställare. Många av de olika material vi skrev upp skulle kunna användas på förskolan bara det att vi inte sett det ute i verksamheterna. Detta kan ha många faktorer. Dels kan det bero på ekonomi där de kanske inte har råd att köpa in till exempel mecano, eller för att det finns okunskap över materialet men också för att fantasin över vad det finns för möjligheter med materialet inte finns. 

Del två på Navet var att vi i grupper själva fick skapa konst av material som gick att återvinna. Där var uppgiften att vi skulle skapa två olika konstverk. Ett konstverk skulle vara skapat för vuxna åskådare och det andra för barn. Dessa två konstverk skulle skapas av olika material. Vi skulle efter att vi skapat detta skriva till en fras som skulle stämma in med vad vi gjort.

Denna klänning gjorde vi av plastpåsar och var ett konstverk till för de vuxna.

Det här var det slutgiltiga resultatet och det konstverket som var till för barn var väskan som hänger på axeln. Detta gjordes i tidningspapper och ett bokomslag. Vår slogan var "Istället för att slänga det - ta på dig det!".

Jag har arbetat med hållbar utveckling i förskolan förut och ändå känt att jag har haft bra koll. Det jag inte tänkt på förut var att det är viktigt att, i den skapande processen, använda samma material så det är lättare att återvinna. På detta sätt har jag inte tänkt innan utan mer att barnen får välja fritt från materialet som finns. Det Anna Gunnarsson påpekade var fördelen med att ha samma material att arbeta med. Då behöver vi inte göra sönder konstverket och sortera då vi känner att det är dags att slänga det. 

Överlag var Navet en ögonöppnare till arbetet med hållbar utveckling. Även fast jag själv trodde att jag hade bra koll på hållbar utveckling så visade det sig att jag behövde bättre koll. Det är viktigt att jag som pedagog vet vad det innebär att arbeta med hållbar utveckling eftersom min kunskap kommer föras över på barnen. I Läroplanen för förskolan står det skrivet att verksamheten ska arbeta med miljöfrågor och att det ska läggas stor vikt på det. Genom att vi pedagoger skapar en bred kunskap om vad det innebär att värna om miljön ger våra erfarenheter oss en bättre förutsättning till att förmedla detta tankesätt till barnen i verksamheten. Genom att praktiskt få exempel om hur vi kan skapa konst av återvinningsmaterial ger det oss också en större möjlighet att på ett roligt sätt kunna använda detta sätt i verksamheten. 

Andra aktiviteten med sagolådan.

Efter första aktiviteten med min sagolåda såg jag att två barn inte riktigt förstod vad aktiviteten gick ut på. Dessa två barn hade också svårare med språket än de andra samtidigt som svenskan var deras andraspråk. Efter att jag och min handledare diskuterat hur aktiviteten gick kom vi gemensamt fram till att jag skulle anpassa lådan till deras nivå och endast göra det med dem. Jag bestämde mig för att de istället för att göra en saga skulle få välja en bild de mest tyckte om och berätta varför de tyckte om bilden. Efter det momentet skulle de sedan få måla en bild som kopplades till detta. Rigmor Lindö betonar Gunilla Ladbergs förklaring till hur vi pedagoger ska stimulera flerspråkiga barn att lära sig ett nytt språk i Det tidiga språkbadet. I boken betonas det hur viktigt det är att barnen ska känna en meningsfullhet i saker de gör för att lättare lära sig ett språk. Detta kan handla om att introducera saker som barnen intresserar sig för till exempel. Genom att jag valde att låta dessa två barn välja vilken bild de tyckte mest om utan att de behövde tänka på vilken kategori det var fick de en möjlighet att välja någonting som skapade mest känslor hos dem.

När jag satt med dem och tog fram lådan så kopplade de den till sagor. Jag valde att lägga ut alla bilder på bordet och började aktiviteten med att själv välja en bild jag tyckte om och berättade varför. Efter detta fick de två barnen en och en välja en bild och berätta varför de valde den bilden. 

Aktiviteten utvecklades mer än väntat då de båda barnen plockade på sig mer bilder och lade dem i en rad för att sedan försöka göra en saga ihop. Denna saga målade de sedan bilder till.

Detta var bilderna som valdes: en krabba, en robot, en cykel, en anka, en glad gubbe, en arg gubbe och en bild på människor som badar.

Sagan som barnen skapade visade att de förstod aktivitetens innebörd. Resultatet blev följande:

Det var en gång en anka som badade. Ankan var glad för att han gillade att bada. Då kom en krabba och nöp honom i foten och då blev han arg. Då kom en robot och tog med ankan på en cykeltur och då blev ankan glad igen.

Efter denna episod i aktiviteten tog de själva initiativ till att måla bilder till sagan. Här blev det en skillnad mot första gången jag gjorde aktiviteten eftersom de andra barnen målade hela sagan medan dessa två barn målade de bilderna de valt först, alltså de bilder de tyckte om mest. Den ena pojken målade en robot och den andra en krabba. 

I denna bild sitter barnen och målar bilder till sagan.

Även denna gången blev processen i ett större omfång än vad jag väntat mig. Jag trodde att barnen endast skulle berätta ur egna erfarenheter om vad de tyckte om de valda bilderna, men istället så var de engagerade och tog egna initiativ till ett sagoskapande. Aktiviteten blev snarlik den första aktiviteten. Det som var annorlunda var att vi istället startade upp på ett förenklat sätt. Läroplanen för förskolan betonar att vi ska stimulera barns utveckling i att kunna berätta och utvecklat ordförråd. Genom denna aktivitet med mitt didaktiska material blev barnen stimulerade i att använda sitt språk i berättande form och samtidigt utveckla nya ord med hjälp av saker de kände till. 

Även om dessa två barn inte var engagerade första gången jag hade aktiviteten så startade deras tankeprocessen redan där. Genom att de fick vara med så fick de en insyn i vad som skulle ske. Om dessa två barn endast fått vara med på den andra aktiviteten så tror jag att det hade varit svårare för dem att komma igång. Genom att de kände igen lådan fick de genast tankar om vad vi skulle göra och detta resulterade i utveckling hos dessa barn. Dessa två barn var också på samma språkliga nivå vilket gjorde att de samarbetade bra tillsammans. 

Jag ser denna aktivitet som lyckad och om jag skulle använda den kontinuerligt med ändrat innehåll så skulle dessa barn utvecklas ännu mer. Detta kan innebära andra bildkort eller riktiga saker som till exempel leksaksbilar. Det skulle också kunna vara en idé att använda sig av lerfigurer i lådan och att jag som pedagog berättar en saga för dem med figurerna. Det enda som egentligen begränsar lådan är att den heter "sagolåda" men som också kan vara bra. På detta sätt lär sig barnen att känna igen lådan vilket för att de får tankar om innehållet. Om jag byter ut materialet kontinuerligt skapar det en spänning hos barnen eftersom de inte vet vad som finns i den.

Kursmål som berörts:
- Redogöra för, kritiskt granska och utvärdera den fysiska, sociala och kulturella miljöns betydelse för alla barns möjligheter till meningsskapande.
-Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden. 
- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Sagoskapande med det didaktiska materialet.

Idag använde jag mig av mitt didaktiska material med barnen på förskolan. Jag hade fem barn med mig i denna aktivitet och det var de som var äldst. Jag hade min sagolåda i en påse och barnen fick först gissa vad som var i. De fick skaka och känna. Detta gjorde barnen intresserade från början eftersom det uppstod mystik. 

Det vi började med var att gå igenom kategori för kategori vad det var för bilder. Efter att vi gått igenom varje kategori fick ett barn välja ut ett kort. Detta valde jag att göra så att alla barn fick en möjlighet att bestämma sagans utgång. Barnen i denna grupp var mycket olika varandra vilket betydde att några tog mer plats än andra. Genom att varje barn då fick bestämma ett kort var fick även de tystlåtna barnen en betydande roll. De som var tystlåtna var också de som hade mer språkliga svårigheter än de andra vilket gjorde det ännu viktigare för dem att delta i aktiviteten. 

De korten som barnen valde var en napp, bläckfisk, regn, känslan förvånad, en cykel, ett barn som hoppar i löv, och en doktor. Utefter dessa kort ställde jag följdfrågor till barnen om de hade någon idé om hur sagan hade kunnat se ut så att alla bilder kunde vara med. I detta moment var det tre barn som direkt tog plats. De var aktiva och förstod principen med att använda alla kort som grundsten till sagan. 

Det barnen spånade fram var :

Det var en gång ett barn som hoppade i löv. Sedan började barnet cykla och trillade och slog sig. Där var också en bläckfisk för det regnade. Då fick barnet gå till doktorn och när han fått plåster fick han en napp av doktorn. När han kom ut blev mamma förvånad för att han var för stor för napp.

Utefter detta moment kom vi också fram till att varje saga behövde bilder. Min tanke till detta från början var att de skulle rita den sagan vi kommit på tillsammans, men här startade en ny process i sagoskapandet. Barnen ritade sagan på papper där alla bildkort ingick. Tre av barnen hade svårt för denna del och gav snabbt upp. De andra två barnen ritade alla byggstenar till sagan på pappret, och sedan skapade de en ny saga utifrån teckningen de nyss gjort. 

Barnen fick då diktera sagan medan jag och min handledare skrev ner det på papper. De namngav också deras sagor. Bilden ovan är en av de färdiga sagorna som skapades som vi sedan hängde upp så att de kunde gå och titta på dem i efterhand. 

Jag känner att aktiviteten både gick och bra och dåligt på samma gång. De två barn som var engagerade kom in i en sagoskapande process. De tre andra barnen hade behövt med språkliga aktiviteter som skulle utmanat dem på en lagom nivå. De gav fort upp eftersom det förmodligen var för svårt för dem. Det jag hade kunnat göra annorlunda skulle kunna vara att för det första välja en jämn barngrupp som ligger på samma utvecklingsnivå. Detta för att lättare nå ut till alla barn och kunna anpassa aktiviteten bättre. Detta hade kunnat innebära att ha mindre kort att använda sig av vilket inte hade begränsat dem till sagan. Om de till exempel endast hade haft kortet på en bläckfisk hade de fått veta att sagan skulle handla om det. Detta skulle låta dem tänka i friare banor och kanske till och med koppla det till tidigare erfarenheter, om de sett en bläckfisk, eller om de tycker den är fin. Då hade sagan kunnat bli mer av en barnanpassad självbiografi vilket de sedan hade kunnat rita bilder till. Detta hade också gett dem språklig träning då det i det fallet hade handlat om återberättande. Rigmor Lindö förklarar i Det tidiga språkbadet att barns språkliga kompetens utvecklas med hjälp av samspel med andra barn kopplat till deras egna erfarenheter. Rigmor Lindö förklarar också att språklig kompetens innebär att de ska kunna berätta och beskriva. Under detta moment med mitt didaktiska material har barnen blivit stimulerade i att utveckla en språklig kompetens då de från början skapade en saga tillsammans, i samspel med varandra där de också i slutändan fick diktera sin egen personliga saga. Läroplanen för förskolan betonar också att barnen ska stimuleras i att utveckla kunskapen att kunna berätta, att de får ett utvecklat talspråk och ordförråd samt att de kan uttrycka sina egna tankar och samtala med andra. Ann-Katrin Svensson beskriver också synen på språkutveckling i den socialkulturella teorin i Barnet, språket och miljön och förklarar att den har ett fokus på aktiviteter i sociala sammanhang. Den sociokulturella teorin lägger också stor vikt på att det blir en större språklig utveckling om det sker i samspel med andra barn och vuxna. Genom att barnen i arbetet med mitt didaktiska material fick sitta i smågrupper och skapa en saga tillsammans med barn och vuxna fick de också möjlighet till större utveckling till språket.

Under min VFU-period tänker jag att jag ska göra samma aktivitet med en annan grupp barn för att se skillnader, alternativt likheter i hur processen ser ut för dem. 

Jag tyckte att det var en rolig aktivitet att göra med barnen eftersom det var någonting de aldrig gjort förut. Under denna aktivitet ställde jag aktivt följdfrågor istället för att styra dem genom att ge exempel. Detta resulterade i att de tänkte själva samtidigt som att sagan blev deras egna. Om denna aktivitet görs med jämna mellanrum med barnen finns det stor möjlighet att de skulle kunna skapa längre och mer utvecklande sagor. 

Kursmål som berörts:
- Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan.
- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.
- Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

 

Skapandet av det didaktiska materialet

Under min VFU ska jag ha skapat ett eget didaktiskt material som jag sedan ska använda som en aktivitet med barnen. Detta skulle också kopplas till deras tema vilket i detta fallet var sagor. Jag tog ett beslut ganska fort om att jag ville få barnen att utveckla sin fantasi och bestämde mig för att skapa en sagolåda.

En vanlig skolåda fick bli grunden för min sagolåda.

Jag målade den sedan i blått och rosa som jag själv ansåg vara sprudlande och fantasirika färger.

Jag ville också skriva "Sagolåda" på den och bestämde mig för att göra detta med olika material.

Materialet blev snäckpärlor, vanliga pärlor, mjuka bollar, piprensare, ögon, kapsyler och silkesaktigt papper.

Efter att jag gjort klart den bestämde jag mig istället för att limma på mjukt tyg på sidorna som är härligt för barnen att känna på.

I lådan laminerade jag bildkort. Bilderna ordnade jag upp i olika kategorier; känslor (rosa), djur (rött), väder (orange), leksaker (brunt), aktiviteter (blått), fordon (gult) och familj (grönt).

Denna aktivitet kan jag se göras på olika sätt. Det ena sättet är att jag som pedagog lägger upp bilderna så att barnen kan se dem för att sedan få välja ut vilka bilder de vill ha i sagan. Utefter detta ska de utifrån de valda bilderna få skapa en saga tillsammans. Detta utmanar deras fantasi, samarbetsförmåga och språk. För att koppla in matte i aktiviteten kan den försvåras genom att lägga korten upp och ned i de olika färgkoderna. Utefter detta kan jag som pedagog be dem ta ett kort i en vald färg vilket också gör att bilderna blir slumpmässiga. Matten kommer in i detta då jag som pedagog medvetet använder mig av benämning av färg och form. Här får de då en förståelse för vad en kvadrat är. Detta blir då också en större utmaning i deras fantasi och sagoskapande då bilderna blir slumpmässiga. 

För att koppla estetiken i detta får de också efter sagoskapandet också måla bilder till sagan så att det blir en helhet. 

Inspirationen till detta har kommit från de olika workshops vi haft där vi diskuterat barnens roll i skapande, att engagemanget blir större då de får vara med från början. Barnen får här skapa en saga från början och måla bilderna till. De får då en känsla av att det är deras. 

Jag och min handledare diskuterade att göra samma aktivitet med två olika grupper av barn då slutresultatet och processen kan se olika ut. 

Jag ser fram emot att se barnens reaktioner och hur de tampas med denna aktivitet. 

Kursmål som berörts:

- Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande.

- Planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Andra workshopen i bild.

Den andra workshopen i bild bestod av att testa mer nytt material som vi skulle kunna ha användning av i förskolan. Detta bestod av att göra eget papper, papier mache och hur man kunde arbeta med lera.

Det första jag gjorde var att göra mitt eget papper. Det som behövdes göras var att skapa en pappersmassa. Detta gjorde man genom att blanda pappersremsor med vatten i stora bunkar med en stavmixer.

Efter den processen tog man en ram med nät på. Den billiga versionen av detta var att ta en ram och häfta på myggnät. Denna ram stoppade man sedan ner i den stora baljan och fångade upp pappersmassa. 

Sedan vände man den ned på ett tidningspapper och kunde smycka ut den genom att skriva sitt namn på med olika färger eller måla någonting på. 

Detta är någonting roligt att skapa med barnen. Det är inte en stor kostnad att göra det samtidigt som de får vara med och se hur det kan gå till. Det blir så klart inte som vanligt papper men det blir ändå mer personligt när det ser hemmagjort ut. 

Det andra jag skapade var en figur av papper mache. Detta gjorde vi inte på vanligt sätt då det vanligtvis går till så att man tar pappersbitar och klistrar fast det med tapetklister. Istället gjorde vi som med pappret att vi mixade vatten och pappersstrimlor. Efter det blandade vi i tapetklister och mixade med stavmixern. denna massa lade vi sedan på en tygbit som vi använde oss av för att trycka ut vattnet.

Detta blev sedan som en lerklump som man kunde göra en form av. Jag valde att hälla i blå färg i min och gjorde ett huvud. 

Det här är resultatet av hur det kan bli när vi använder oss av papper mache på detta sätt. Detta torkar sedan och kan bli en rolig prydnad att ha. 

Eftermiddagen bestod av att använda oss av olika former av lera. Det första momentet var att Mats Andersson lade ut 40 kg keramiklera på golvet. Vi fick därefter gå på dessa block för att känna skillnad. Anledningen till att vi gjorde detta var att vi skulle få uppleva skillnaden på fler än bara ett sätt. Vi är vana att känna skillnader med våra händer, men det är också viktigt att hela kroppen får vara med att känna hur det känns. Detta kan vara spännande för barn att göra eftersom de då får uppleva med hela kroppen. Detta går också att utveckla med att se om leran ser annorlunda ut och om de luktar på olika sätt. Per Dahlbeck och Sven Persson tar upp i Utbildningsvetenskap för förskolan att alla sinnen används för att finna kunskap i estetiken. Detta innebär att vi får intryck av någonting genom att smaka, känna, lukta, se, lyssna och röra på oss. Genom att utforska samma sak på olika sätt omvandlar vi sedan intrycken till uttryck som kan förekomma i olika former. 

Steg två i detta moment var att ta en del av varje lera som vi sedan skulle skapa olika saker med. Vi skulle bland annat göra någonting långt, tjockt och slingrigt. Vi skulle också ta en klump lera i handen och klämma allt i handen för att sedan skapa ett ansikte på lerklumpen.

Detta skulle sedan ställas utomhus. Detta kan man göra med barnen då leran kommer att rinna ner i jorden igen eftersom den inte blev bränd i en ugn. Barnen får genom detta moment utforska vad som händer med leran. De behöver då kanske inte göra ett ansikte utan de kan skapa vad de vill. De kommer då sedan att upptäcka att så fort det regnar så kommer deras figurer försvinna. Där kan vi sedan skapa diskussioner om vad det är som har hänt. Vi kanske kan experimentera inomhus vad det är som händer om vi lägger leran i en bunke vatten.

Detta är några av de olika formerna vi gjorde.

Efter att vi gjort våra olika former blev vi grupperade tre och tre för att skapa ett torn.

Utifrån detta torn skulle vi individuellt fundera ut vad det var vi kunde upptäcka i tornet om vi gick in där. Utifrån vårt torn såg jag framför mig hur trollen bodde där inne som en trollgömma på dagen så att ingen skulle kunna upptäcka dem. De var egentligen snälla troll men mycket rädda för alla andra. Om du mot all förmodan lyckades ta dig in i tornet skulle de först bli rädda, men om du visade vänlighet så skulle de också vara välkomnande och bjuda in dig till gemenskapen. Detta är någonting som skulle vara roligt att göra tillsammans med barnen. Där får de först träna på hur olika former ser ut, vad är långt respektive kort? Vad är slingrigt och vad är tjockt? Där får de träning i matematik när de ska skapa någonting långt och kort. Sedan bygger de tillsammans ett torn och där får de använda sig av byggteknik vilket också kan kopplas till matematiken då de tillsammans får diskutera vilka former som ska vara vart. Efter detta får de in språk och fantasi då de får fundera ut vem det är som kan bo där inne. I detta ögonblick är det fantasin som styr och helt plötsligt har de skapat en egen saga.

Efter detta moment arbetade vi med en annan sorts lera och känslor. Vi skulle välja en arg färg och skapa en arg form. Sedan skulle vi ta en glad färg och skapa en glad form för att slutligen ta en annan färg och skapa en present till den arga formen så den kunde bli glad.

Den röda formen är den arga formen eftersom jag själv anser röd vara en arg färg. Den gula färgen är min glada färg och där gjorde jag en glad mun. Den blåa färgen använde jag mig till att skapa en present vilket blev ett hjärta eftersom alla blir glada av kärlek. 

I detta moment såg jag hur olika allas tankar kan vara. Min arga form och färg blev precis likadan som en annans glada färg och form. 

Jag anser själv att det här är ett bra delmoment i arbetet av känslor. Det visar också att ingenting är rätt eller fel utan att det instället handlar om den egna referensramen. Här kan barnen få en möjlighet att få utlopp för sina känslor och det ger samtidigt en öppning till diskussion om vad känslor är på barnens egna nivå. Här får de konkret skapa en känsla som vanligtvis inte går att se. Det kan göra att barnen lättare förstår hur deras egen ilska eller glädje ser ut och fungerar. Anne-Marie Körling betonar i Nu ler Vygotskij : eleverna, undervisningen och Lgr 11 att det är viktigt att förstå att alla har olika erfarenheter och att vi ska respektera varandra. Det gör att vi måste lära oss att förstå varför andra gör som de gör och därför är det viktigt att prata om känslor. 

Den slutliga delen i detta lermoment var att skapa en färgcirkel.

Överlag var detta bildpass bättre än förväntat. Jag fick efter det här en bredare kunskap om olika material och detta är någonting jag definitivt vill arbeta med. Det är förstås viktigt i alla sammanhang att se till barngruppen när vi ska utforma aktiviteter vilket betyder att jag som pedagog får finslipa det så att det passar den utvalda barngruppen så bra som möjligt. Dessa två bildpass vi nu haft har gett mig oerhört mycket inspiration vilket gör att barnen också får mer i utbyte av att jag som pedagog har mer materialkännedom. 

Matematik i utomhusmiljöer.

Vi har haft en föreläsning om matematik i utomhusmiljöer med Carina Mattsson från Ängsgårdens förskola i Timmele. Carina Mattsson har tidigare startat ett projekt på Ängsgårdens förskola där de gjorde om utegården så att den blev mer matematikvänlig. På förskolan är de också fortbildade inom matematik vilket gör att de i vardagen naturligt använder sig av matematik.

Dessa tre nedanstående bilder visar hur man i förskolan kan arbeta med ett demokratiskt förhållningssätt.

Här visade Carina Mattsson hur det i vardagen kan gå till när man arbetar med demokrati. Läroplanen för förskolan 98 (reviderad 2010) tar upp att förskolan ska stimulera barns utvecklande i demokrati. De ska som i detta exempel få möjlighet att delta i olika sätt att fatta beslut på. Carina Mattson gav oss här ett exempel där hon gav oss (barn) tre olika förslag på vart vi kunde gå till under vår utevistelse. Därefter fick varje barn rösta på vart d ville gå med hjälp av färgade kulor. När röstningen sedan var klar trädde hon sedan på dessa kulor på ett snöre. Barnen fick då titta på vilka kulor det var mest av. Sedan knöt hon ihop snöret så att det blev en cirkel. Hon hade då skapat ett cirkeldiagram. Detta för barnen är ett konkret rätt att arbeta med demokrati på. Här kommer också andra repar i matematiken in så som att räkna vilka kulor det är mest av, samt att diagram skapas. 

Någonting annat bra hon visade var saker att ta med sig så fort vi går ut med barnen.

Dessa saker var exempelvis ståltråd och saxar. Detta var för att barnen hela tiden gör upptäckter och för att de ska kunna utforska fullt ut är det också viktigt att ha med sig verktyg för att fullt ut kunna utforska vad naturen har att erbjuda. De kanske vill göra en leksak av naturmaterial och då är material som ståltråd och saxar bra att ha.


Carina Mattsson visade också hur de i förskolan kunde arbeta med tid. Här visade hon ett exempel där hon istället för siffror på klockan, satt in bilder på de dagliga rutinerna.

Dessa bilder visade när det till exempel var tid för lunch och utevistelse. På detta sätt får barnen ett större sammanhang i vad tid innebär. 

Detta är ett sätt jag vill arbeta på när det gäller matematik. Här fick vi konkreta bevis på att ett kontinuerligt arbete med matematik också gör barnen intresserade och engagerade i matematikens värld. Om barnen får en bra syn på matematik när de är såpass unga kommer de också längre fram ha en större chans att tycka att det är roligt. Problemet med matematik är många gånger att elever i skolan tycker att det är tråkigt och det är någonting vi i förskolan kan påverka genom att ge en bra syn på det. Detta kräver också ett stort engagemang av oss pedagoger. Det gäller att vi ser matematiken i vardagen så att barnen får en positiv erfarenhet av matematiken som de sedan kan ta med sig upp till skolan.

Andra workshopen i textil.

Den andra workshopen i textil med Susanne Björkdahl Ordell som handlade om olika sätt att brodera på är avklarad. Detta var mer frigående än den första workshopen och jag tyckte att jag fick ut mer av detta. Det fanns olika moment att göra, som att sy ihop en låda av vykort, korsstygn och sykort. Allting hann vi inte med tyvärr.

Det första momentet var nog det som tog längst tid vilket var korsstygn. Jag valde att leta upp ett eget motiv på internet vilket blev en svamp från Super Mario. Det finns också lättare motiv att sy om det är så att det ska användas med barnen i förskolan. När vi som pedagoger gör detta med barnen kan det vara bra att använda sig av ett korsstygnstyg som har större hål. På så vis blir det också lättare för dem att förstå principen och tycka att det är kul då det inte blir allt för svårt. Det behöver heller inte betyda att barnen behöver skapa ett motiv, utan de kan göra korsstygn utan att skapa någonting specifikt. Detta skapar en nyfikenhet och en vilja att utvecklas. 

Det andra momentet jag valde att göra var ett eget sykort. Detta är någonting jag själv gjorde på förskolan och som fortfarande finns kvar än idag. 

Mitt motiv blev en sol vilket är relativt enkelt att göra. Detta var inga färdiga sykort utan vi fick göra egna sykort vilket jag själv inte fick göra när jag gick på förskolan. Då fanns det redan färdiga motiv som pedagogen gav till oss barn att sy på. Detta är ett roligare sätt att använda sig av sykort på. Barnen kan då omvandla sina egna teckningar till ett sykort vilket gör det mer personligt och samtidigt mer intressant. Susanne Björkdahl Ordell och Gerd Eldholm beskriver i  Lär genom textil : en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande att barnen får en större förståelse för vad det är de gör om de får en möjlighet att vara med under hela processen. Därför är det viktigt att de får sina egna personliga bilder på ett sykort.

Det tredje momentet jag hann med att göra var att sy genom ull. 

Här valde jag att bara sy runt det rena färdiga motivet. Detta finns det många olika varianter och användningsområden för. Det kan vara spännande för barnen att känna hur det känns att sy igenom olika material. När vi som pedagoger ger barnen ett rätt sätt att göra saker på kan det bli ganska tråkigt i längden. Där de istället får en möjlighet att utforska olika material kan det bli mer intressant och spännande att göra. Detta kan sedan utvecklas till att testa att sy igenom andra material som till exempel löv eller folie. Här får barnen en möjlighet att utforska utan att en pedagog styr dem i hur det ska vara och inte vara. 

Efter denna workshop såg jag mer möjligheter i textil som redskap. Jag som person kanske inte tycker att det är roligt, men mitt egna tyckande ska inte gå ut över barnen och deras möjligheter att utforska. Jag har efter denna workshop fått mer kunskap inom textil och kan också se att det inte är så enformigt som jag trott innan. Mitt synsätt nu är mer att textil skapar möjligheter. Så som att vi som pedagoger kan använda oss av illustrationer och dramatiseringar under ett temaarbete, kan vi också använda oss av textilen för att barnen ska få möjlighet till så mångsidig kunskap som möjligt.